Trehundratolv
Richard Öhrvall
Richard Öhrvall
Nu är partiernas valsedlar till höstens fastställda. Kommande inlägg här på 312 kommer att analysera dem närmare. Men innan vi ger oss in på sådana övningar kan det vara värt att rekapitulera det rådande läget. En aspekt värd att studera i dessa sammanhang gäller jämställdheten i de folkvalda församlingarna. Av dem som valdes in i riksdagen 2010 var 45,0 procent kvinnor. Det innebar en tillbakagång i förhållande till 2006 års val med 2,3 procentenheter.
Om vi ser till de senast 30 åren (sedan valet 1982) har andelen kvinnor i riksdagen ökat med nästan 18 procentenheter. En särskilt stor ökning skedde i samband med 1994 års val. Då bidrog hotet om en kvinnolista att framför allt Socialdemokraterna ökade andelen kvinnor på sina valsedlar (läs mer om det valet här). Det som också har hänt under tidsperioden är att andelen kvinnor bland valda riksdagsledamöter har blivit större än motsvarande andel bland nominerade kandidaterna. Det är alltså inte längre så att kvinnor missgynnas i steget där ledamöter väljs bland nominerade kandidater. Däremot kan man fundera varför det inte är fler kvinnor bland de nominerade kandidaterna.
Hur står sig då dessa 45 procent i ett internationellt perspektiv? Rätt bra visar det sig. Detta enligt statistik från Inter-Parliamentary Union (IPU). Det är en organisation som sammanställer uppgifter kring parlament, bland annat om könsfördelningar (se hela listan här). Enligt deras statistik hamnar Sverige på en fjärde plats när det gäller andel kvinnor i parlament (för länder med flera kammare avser uppgifterna den andra (lägre) kammaren). Före på topplistan hamnar Rwanda, Andorra och Kuba (listan inkluderar inte bara demokratier). Rwanda är det enda land som har haft en majoritet kvinnor i sitt parlament. De tillämpar en form av kvotering som gör att 30 procent av platser ska gå till kvinnor, men det är alltså betydlig fler kvinnor som tar plats än så. I tabellen nedan redovisas topplistor vad gäller andelen kvinnor i parlamentet för åren 2014 och 2004. Jämförelsen mellan åren visar på en ökning på de flesta håll, dock inte i Sverige.
Topp 10. Andel kvinnor i parlamentet, 2014 och 2004
| 2014 | 2004 | ||||
| 1 | Rwanda | 63,8 | 1 | Rwanda | 48,8 |
| 2 | Andorra | 50,0 | 2 | Sverige | 45,3 |
| 3 | Kuba | 48,9 | 3 | Danmark | 38,0 |
| 4 | Sverige | 45,0 | 4 | Finland | 37,5 |
| 5 | Sydafrika | 44,8 | 5 | Nederländerna | 36,7 |
| 6 | Seychellerna | 43,8 | 6 | Norge | 36,4 |
| 7 | Senegal | 43,3 | 7 | Kuba | 36,0 |
| 8 | Finland | 42,5 | 8 | Belgien | 35,3 |
| 9 | Ecuador | 41,6 | 9 | Costa Rica | 35,1 |
| 10 | Belgien | 41,3 | 10 | Österrike | 33,9 |
Statistiken blir mer överskådlig i en karta. En sådan karta presenteras nedan där en mörkare, grön färg indikerar en större andel kvinnor i parlamentet (klicka på den för en större bild). Värt att notera är bland annat att USA endast har 18,3 procent kvinnor i kongressen. Detta gör att de hamnar på plats hundra på en rankningslista med totalt 186 länder. Och följaktligen har de en ljus färg på kartan. I USA:s senat är det inte mycket bättre: 20 av 100 senatorer är kvinnor. Det har dock skett förändringar. I det amerikanska satirprogrammet The Daily Show var senatorn Elizabeth Warren nyligen gäst. Hon berättade då att de hade fått bygga ut damtoaletten i senaten. Tydligen var den inte alls dimensionerad för 20 kvinnliga senatorer.
