Annons

I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Vår alldeles egna mys-stalinist Sven Wollter gör i NSD en ambitiös insats för att undanröja eventuella kvardröjande tvivel om att han skulle han någon som helst anständighet eller besinning kvar. Han släpper nu alla förtöjningar. Bara det tuggande malande hatet återstår.

Efter att Sveriges Television valt att genomföra en entimmes småputtrig intervju med Wollter (under rubriken ”Min sanning” – vilken jag tar för intäkt att ironin ingalunda är död) har reaktionerna varit starka. Wollters försvar av Stalin blev helt enkelt för mycket. Möjligen med undantag för SvT, som verkade rimligt nöjda med att få prata med Wollter om Stalin, skådespeleri och ”kvinnorna”.

Nu menar alltså Sven Wollter att skälet till att kommunismen trängts tillbaka är ”nyfascismen”.

”Kommunismen, idén om att tillvaron skulle kunna formas med gemensamt ägande av jordens ändliga resurser, jämlikhet över alla gränser, broder- och systerskap över alla gränser, frihet för alla, den visionen, den drömmen är numera tillbakaträngd av nyfascister över hela vårt arma klot.”

Nej, Sven Wollter. Kommunismen är ”tillbakaträngd” för att den är en mardröm. Detta är ingen teoretisk övning – utan en hundraårig empirisk erfarenhet. Kommunismen första test mot verkligheten – efter den bolsjevikiska statskuppen 1917 – ledde mer eller mindre omedelbart till en av de få saker kommunismen uthålligt kan producera i någon större omfattning: lik.

Miljontals människor svalt ihjäl under åren efter revolutionen. Ännu fler hade dött om inte ett omfattande – framförallt amerikanskt – internationellt katastrofbistånd satts in i Ryssland. När det peakade 1922 fick över 10 miljoner ryssar sin dagliga mat från det amerikanska programmet. Sådan är den. Den förfärliga amerikanska imperialismen.

Det var också runt 1920 som en annan av kommunismens få starka sidor började utvecklas: bortförklaringarna. Ingen politisk idé har med sådan framgång producerat en så stor mängd förklaringar till sina tillkortakommande.

Kommunismen är unik i sin systematiska och heltäckande historiska otur. Var den än har testats har den – om man får tro dess entusiastiska anhängare – motarbetats, feltolkats eller korrumperats. Undantagslöst. Sven Wollter och hans likar har därför i snart hundra år byggt en växande och imponerande portfölj av bortförklaringar.

Kommunism leder till förtryck, armod, förtrampande av mänsklig värdighet, groteskt resurslöseri och miljöförstöring. Den har aldrig lett till den jämlikhet, det broder- eller systerskap eller den frihet Wollter skriver om.  Det är de ständigt växande likhögarnas ideologi. Been there. Many died there.

Detta är historiska kunskaper som vi kan kräva att en tioårig tillskansar sig. Från Stasis angiveri till Dödens fält i Kambodja. Från Katyn till Sibiren. Från de svältdöda i Ukraina, Kina och Nordkorea. Att någon efter ett långt liv vidhåller dessa monstruösa dumheter är naturligtvis inget annat än en provokation.

Det bor tiotusentals människor i Sverige som har flytt från det politiska system som Sven Wollter beskriver som en ”idé” eller en ”dröm”. Vars släktingar och vänner har mördats, förvisats, fängslats och tystats.

I respekt för dessa – men också oss andra – borde Sveriges Television hålla sig för god för att ge denna det avgrundsdjupa förtryckets lakej och apologet någon som helst uppmärksamhet. Det är inget allmänintresse. Det är bara en provokation mot de drabbade, mot sunt förnuft och god smak.

Och Sven Wollter? Han borde naturligtvis skämmas.

Kommer han att skämmas? Naturligtvis inte. Han är ju kommunist.

 

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.