I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

De senaste dagarnas jakt efter ”trolig undervattensverksamhet” i Stockholms skärgård för sannolikt med sig att den svenska Nato-debatten får välbehövligt syre. I tisdagens Dagens Industri öppnade exempelvis flera ledande socialdemokrater för en diskussion om medlemskap. Det är bra.

Många är som bekant av en annan uppfattning.

Noterar exempelvis att Aftonbladets ledarsida http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article19732417.ab gör en poäng av att motiven för Nato-medlemskap skiftar med det säkerhetspolitiska läget. För femton-tjugo år sedan var det ett gott säkerhetspolitiskt läge som var argumentet. Idag är det tvärtom den allt mer stökiga situationen i närområdet som är skälet.

Detta är en listig iakttagelse. Bekymret är att den i bästa fall är poänglös. En rimligare tolkning är att beslutet gått från att vara angeläget till i stigande grad – i alla fall potentiellt – akut.

Sverige borde blivit NATO-medlem i slutet av 1990-talet, när det hade varit geopolitiskt (relativt) okontroversiellt. Av det enkla skälet att det skulle tjänat vår säkerhet den dag då det goda säkerhetspolitiska läget tog slut. Det vill säga för – senast – åtta-tio år sedan.

Med facit i hand kan det faktum att vi inte blev medlemmar i NATO under detta historiska tio-femtonåriga fönster vara ett misstag av historiska proportioner. Nu står vi inför ett betydligt svårare utrikes- och säkerhetspolitiskt övervägande.  Vi äger beslutet. Men det innehåller fler komplicerande faktorer än tidigare.

Däremot har Aftonbladet rätt i att frågan om NATO inte är en budgetregulator. Sveriges försvarsförmåga skulle naturligtvis öka betydligt om vi var en del av Atlantdeklarationens femte paragraf. Men det är inte ett skäl för att inte stärka svensk försvarsförmåga. Det måste vi göra ändå.

Rekommendationen för Nato-länder är att varje år investera 2 procent i BNP i sitt försvar. I svenska termer handlar det om en nivåökning på cirka 30 miljarder. Det är inte prislappen för ett Nato-medlemskap. Få Nato-medlemmar når dit idag. Men det kan mycket väl vara i närheten av prislappen för utanförskap.

Sverige hör naturligtvis hemma i hägnet av nationer som delar vår syn på frihet, demokrati och nationellt självbestämmande. Därför skulle vi gått med i NATO för tjugo år sedan. Därför ska vi gå med idag.

Låt oss i alla fall börja prata om frågan. På allvar.

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.

Fler bloggar