För tidigt att jubla på Djursholms Konstförening

Bland ministrar som inte nödvändigtvis kan sägas ha fått en flygande start märks miljöpartiets Alice Bah Kuhnke.

Hon har givit några milt uttryckt svajjiga intervjuer. Bland annat har hon inte velat svara på högst konkreta frågor med hänvisning till att de är ”hypotetiska”.

Om media kan kritiseras för att inte granska miljöpartiet, så gäller det inte Bah Kuhnke. Delvis beror det antagligen på att hon är deras minister. I meningen att hon ansvarar för ”mediepolitiken”, inte att hon är miljöpartist…

Det blir många frågor kring strukturomvandligen i mediebranschen. Kulturministern är orolig och uttrycker sin sympati. Det är ju viktigt med media. Något mer konkret blir det inte. Och tur är väl antagligen det. Vad ska hon säga?

Hennes eget ärliga resonemang är att vi behöver en poltiik för en teknisk uteckling som vi inte vet vart den tar vägen. Vilket väl rätt väl besrkiver problemet och politikens potens på detta område.

Kulturpolitiken är mycket speciell. Per definition handlar det om att det som hör till själen ska subventioneras och styras. Att Bah Kuhnke dessutom är demokratiminister (en post vars hela existens är väldigt märklig – demokratin ska vara samhällets sätt att kontrollera staten, inte statens sätt att legitimera sig själv) gör att livstycket riskerar att spräckas helt. Förhoppningarna på och retoriken kring kultur- och demokratipolitiken svämmar över alla gränser.

Konkret blir det inte så mycket. Marginellt mer pengar än tidigare (jo, den tidigare regeringen hade också en kulturbudget. Den var på knappt sju miljarder. Bah Kuhnkes första kulturbudget är på drygt sju miljarder). Gratis inträde på statliga muséer. Dock inte på de som är riktigt populära, som Vasamuséet. Någon gräns för vad det ska kosta att gratis visa ”det vi äger gemensamt” finns det alltid. Inte ens miljöpartiet kan servera gratisluncher.

Till detta en särskild satsning på kultur i förorterna.

Jag måste säga att jag inte blir riktigt klok på detta med ”Förortskultur”, men jag misstänker att det inte innebär att Djursholms Konstförening ska lägga proseccon på kylning.

Timbros kulturansvarige Lars Anders Johansson skriver bland annat om detta i en reflektion över miljöpartistisk kulturpolitik, i Dagens Samhälle.

Johansson menar att miljöpartiet har den minst genomtänkta kulturpolitiken av alla. Man är – för att tala med Fredrik Reinfeldt – ”inte förberedda”.

För en en ny minister och partimedlem är det antagligen både en fördel och en nackdel. Är det hon gör bara tillräckligt klimatneutralt ska nog Bah Kuhnke inte ha några bekymmer med den egna riksdagsgruppen. En nackdel är att det blir mycket av ett blankt papper och att det snabbt kan komma att fyllas av koalitionspartnern (som har massvis av kulturpolitik).

En annan stor nyhet i budgeten är att man slutar ge stöd till de svenska kultur- och forskningsinstituten i Rom, Aten och Istanbul. Den äldsta verksamheten i Rom har funnits i nittio år.

Vill man reta ett borgerligt kulturetablisemang var det antagligen en bra idé. Ville man flytta uppmärksamhet från andra problem var den genial. Upprördheten hos politiker, media och kulturpersonligheter är det inget fel på.

Det är antagligen ingen vild gissning att tro att regeringen kommer att backa här.

En kompromiss skulle annars kanske vara att flytta instituten till några förorter i Rom, Aten och Istanbul.