Benjamin Katzeff Silberstein
I går berättade Nordkoreabloggen och flera andra medier att Nordkoreas generalstabschef Ri Yong-ho överraskande fått lämna alla sina poster. Många har tolkat detta som en politiskt och/eller organisatoriskt motiverad utrensning eftersom nordkoreanska makthavare vanligtvis behåller sina poster trots hög ålder och sjukdom (det sista angavs av officiella nordkoreanska källor som skälet till Ri Yong-hos avgång). Bedömare har spekulerat i att Ri Yong-ho, som under senare år klättrat snabbt i den nordkoreanska maktapparaten och ansetts tillhöra den nye ledaren Kim Jong-uns inre krets, kan ha rensats ut till förmån för yngre krafter, då hans ålder och bakgrund placerar honom i det gamla gardet. För några månader sedan befordrades ett antal yngre officerare i Nordkorea, och man kan tolka dessa ommöbleringar som olika delar av en och samma föryngringsprocess.
Och personomflyttningarna fortsätter. I dag meddelade Nordkorea officiellt att en Hyon Yong-chol (현영철) utsetts till vice fältmarskalk i den koreanska folkarmén, Nordkoreas armé. Det är svårt att se allt detta som någonting annat än en övergripande och genomtänkt personförändring inom Nordkoreas toppskikt, men inte minst utnämningen av Hyon väcker frågan om vad den egentligen syftar till.
Spekulationerna om föryngring kan grusas en aning av utnämningen av Hyon, som bara är sju år yngre än Ri (förutsatt att sydkoreanska källor har rätt i åldersangivelserna). Yonhap uppger att Hyon tidigare arbetat inom den del av militären som ansvarar för gränssäkerhet, och flyttas därmed från en operativ fältpost till ett mer administrativt ledningsuppdrag. Hyon tillhör (liksom Ri) de som klättrat stadigt under processen kring Kim Jong-uns maktövertagande, och dekorerades som fyrstjärning general i september 2010. Han fanns på plats 77 på listan över medlemmar i den kommitté som planerade Kim Jong-ils begravning.
Förutom detta vet man ännu mycket litet om Hyon. Förhoppningsvis kommer mer information under de närmsta dagarna. Det måste understrykas att alla uppgifter om skeenden inom Nordkoreas inre maktskikt är mycket osäkra, och Daniel Pinkston är bland annat här ett föredöme i sin försiktighet i spekulationerna.