Den som bestämmer lönen bestämmer inflationen

På tal om den låga inflationen (KPI årstakt -0,2 procent i februari)

Jag har eftersökt ett litet snällt inflationsmonster. Något som skulle få priserna att stiga så att inflationen landar på ett bekvämare avstånd från nollgränsen.

Men kanske är den låga inflationen tecken på något bra. De senaste dagarna har jag pratat med flera olika bedömare som analyserar arbetsmarknaden.

En möjlig förklaring till den låga inflationen kan vara att det finns många människor i Sverige som vill jobba men inte har ett jobb.

Enkelt uttryckt.
Om tio personer slåss om ett jobb kan de inte ställa höga lönekrav – konkurrensen sker mellan de arbetssökande.
Om tio företag slåss om en person kan han eller hon däremot kräva högre lön – konkurrensen sker mellan företagen.

Löneinflation bör alltså komma när arbetslösheten har faller ner mot jämviktsarbetslösheten. Hur långt därifrån vi är idag är bedömarna oense om. Regeringen tror på lägre jämviktsarbetslöshet än exempelvis Konjunkturinstitutet.

Nu är det inte säkert att alla yrken kommer att få löneinflation. Det finns en risk att bristen på högutbildad arbetskraft kommer att öka, de grupperna skulle ha ett bättre förhandlingsläge vad gäller lön, vilket skulle öka inkomstskillnaderna i samhället. 

Men visst är det glädjande om den låga inflationen är tecken på något gott. Fast jag skulle fortfarande vilja träffa det lilla snälla inflationsmonstret. För deflationsmonstret är inte snällt alls.

Till sist måste jag bara tipsa om en sak: Johan Hellekant och Jacob Bursells artiklar om progressiv avskrivning.
Mailet från byggbolaget JM:s finanschef är talande för svensk byggmarknad och bostadspolitik.  

”Vi är nu tätt formerade inom JM, Skanska och NCC samt våra respektive revisorer Ernst&Young, KPMG och PWC. Vi alla är rörande överens om nödvändigheten att skapa arbetsro genom att fort neutralisera den varböld som rådande K2-rege1 innebär för bostadsrättsmarknaden. Kundrisk och politisk risk är också ingridienser.” (…) ”Vi forsöker att agera icke-publikt men mediarisken är ju ständigt där.”