Att hålla ett löfte eller lova för mycket

”Weak economic conditions are likely to warrant exceptionally low levels of the federal funds rate for some time.” 

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve (Fed) lovar i december 2008 att hålla styrräntan exceptionellt låg under en tid framöver. Styrräntan hade sänkts nästan till noll, då återstod att lova mera.

Att ge framtida vägledning, ’forward guidance’, hade visserligen skett tidigare men orden fick större makt när ammunitionen till räntevapnet var slut. I dag använder Fed, Bank of Japan, Bank of England och den Europeiska centralbanken olika varianter av just forward guidande.

Nu har Andrew Filardo och Boris Hofmann på Bank for International Settlements  (BIS) grottat ner sig i fenomenet. Rapporten som finns på BIS hemsida är intressant läsning. Författarna konstaterar att centralbankernas löften om låga räntor måste vara trovärdigt, tydligt kommunicerat och rätt tolkat för att fungera.

Det är heller inte enkelt att veta vilken effekt alla uttalanden har haft. Ofta har löften skett samtidigt som andra åtgärder, som när den amerikanska centralbanken startat stödköp av räntepapper. Slutsatsen blir att det är för tidigt att utvärdera. 

Mest spännande blir Filardo och Hoffmanns tankar på slutet. Författarna varnar för risker för den finansiella stabiliteten. Farhågan stavas finansiell dominans, att centralbankernas penningpolitik styrs av en oro för hur de finansiella marknaderna ska reagera. Det kan leda till att styrräntor börjar att höjas för sent och att finansiella obalanser ökar. Bara den blotta möjligheten att detta kan ske skulle kunna uppmuntra ett överdrivet risktagande och nya finansiella sårbarheter.

Just relationen centralbankerna och de finansiella marknaderna är intressant. När Fed chefen i Chicago Charles Plosser var i Stockholm i maj i fjol talade han bland annat om att Fed behöver visa vem som bestämmer. Detta var innan stödköpen hade börjat att trappas ner. Då sa Plosser: ”Det är en väldigt farlig väg att gå om vi är rädda för att minska stödköpen bara för att det skulle förvåna eller misshaga de finansiella marknaderna”.

Risken är helt enkelt att styrräntorna hålls låga för länge, att investerare på finansmarknaderna men också vanliga människor vänjer sig vid de låga räntorna och fattar beslut därefter. Beslut som vid ett högre ränteläge ter sig mindre kloka.

Just samma oro finns hos den svenska Riksbanken men då gäller det hushållens köksbordskalkyler, att hus och lägenheter köps vid dagens låga boräntor. Räntor som i Riksbankens framtidsbild kommer att vara betydligt högre.

Just nu lovar ECB att hålla räntorna låga eller lägre under en utdragen tidsperiod. Amerikanska Fed har satt upp gränser för arbetslöshet och inflation på kort och lång sikt. Om ’forward guidance’ är en temporär företeelse eller något bestående återstår att se. 

Värt att notera är att också den dåliga träffsäkerheten i Riksbankens räntebanor nämns. SvD Näringsliv har tidigare visat att ingen räntebana hittills har fått rätt på lång sikt. BIS rapporten visar att samma sak också gäller centralbankernas räntebanor i Nya Zealand, Norge och Tjeckien. En klen tröst för prognosmakarna på Brunkebergstorg kanske.