Säkerhetsrådet
Claes Arvidsson
Claes Arvidsson
Som ett inspel till Sälenkonferensen 2012 avslöjade jag på SvD:s ledarsida att ”Sverige krigar ihop med Nato när Norge angrips”. Under största hysch deltog Sverige hösten 2011 i krisövningen CMX:
”Sverige har deltagit också tidigare, men denna CMX var annorlunda. Det var Natos första krisövning i vilken den kollektiva försvarsgarantin utlöstes (artikel 5) när en fiktiv ö-stat utanför den norska kusten uppträdde aggressivt med fokus på Norge. Man kan ana sig till att Sverige ställde flygstridskrafter och svenskt luftterritorium till Natos förfogande. I övningen användes inte några verkliga militära styrkor utan det var en rejäl genomkörare av rutinerna.”
Det blev rätt mycket hallå i Sälen, om man säger så.
Mer detaljer redovisades i SvD i juni 2012.
När jag hade försökt att få uppgifterna bekräftade möttes jag av beskedet från försvarsminister Sten Tolgfors att utrikessekretess gällde. Alltså inga kommentarer. Så gick Tolgfors några månader senare – efter Saudiaffären.
Efter ministerbytet låg ju försvarspolitiken fast men med Karin Enström blev det mer öppenhet kring CMX. När nästa CMX-övning genomfördes hösten 2012 annonserades den på försvarsdepartementets hemsida
Nu pågår som bäst årets CMX-övning:
”The scenario for CMX15 consists of a crisis developing between two non-NATO states at distance from Alliance territory. It contains a humanitarian and maritime dimension, with implications for the security of the Allies.”
Som vanligt deltar Sverige. Men – så vitt jag kan se – råder det största möjliga tystnad på försvarsdepartementets hemsida.
Och det är inte förvånande eftersom socialdemokraterna allra helst inte vill tala om Sverige och Nato (och låtsas dessutom som om stöd och samarbete först inleddes efter kalla krigets slut).
En sak som däremot inte har förändrat sig är att det grundläggande dilemma som jag tog upp 2012, fortfarande är olöst.
”Under CMX-övningen agerade Sverige med hänvisning till den nordiska dimensionen, Lissabonfördraget och den svenska Solidaritetsförklaringen. I säkerhetspolitiska termer har deltagandet i artikel 5-övningen givit den ökad trovärdighet, men för att vara effektiv krävs ett bättre samspel med försvarspolitiken. De båda delarna måste stödja och stadga varandra. Så är det inte i dag. I stället bidrar den säkerhetspolitiska oklarhet som fortfarande råder kring de svenska utfästelserna om att ge och ta emot militär hjälp till att skapa osäkerhet.
Säkerhetspolitik, strategi och operativ förmåga måste hänga ihop. Det krävs en förstärkning av försvarspolitikens nationella dimension.”
Det finns dock en avgörande skillnad.
2015 är det krig i Europa – och ingen vet var gränsen för Putin går.
