Benjamin Katzeff Silberstein
Tidigare under månaden meddelade Nordkoreas nyhetsbyrå KCNA, kort och kryptiskt, att landets parlament kommer att sammanträda den 25:e september. Det är lätt att undra varför ett sådant meddelande får de som försöker följa nordkoreansk politik att gå i spinn. Parlamentssessioner är ju i rutin i rätt många länder i världen, minst sagt. Men så är det inte i Nordkorea. Parlamentet — kallat Högsta folkförsamlingen (översätts officiellt till ”Supreme People’s Assembly” på engelska) sammanträder sällan, och när det sker så är det oftast för att större politiska beslut eller personutnämningar ska klubbas igenom formellt. Just därför är många nyfikna på vilket tungt beslut parlamentet ska få sätta sin stämpel på den 25:e.
Naturligtvis har parlamentet ingen reell makt. Dess funktion är rent ceremoniell. Så har det inte alltid varit. I den nordkoreanska statsbildningens tidigaste dagar hölls parlamentssessioner ofta och debatterna blev inte sällan heta. Bland andra Chondoistpartiet var starkt kritiska till vissa produktionsmål (på grund av sin starka väljarbas bland landets jordbrukare, kan man anta). Men denna och andra kritiska röster tystades efter några år genom omfattande utrensningskampanjer. Parlamentssessionerna blev mer och mer sällsynta ju längre tiden gick. Under Kim Il-sungs senare år hölls de ytterst sällan, under Kim Jong-il bara ett fåtal gånger. Därför är det många som väntar sig stora beslut den 25:e, kanske med koppling till de ännu obekräftade uppgifterna om ekonomiska reformer för att låta kollektivjordbruk och fabriker behålla mer av sin egen produktion. Spänningen är, faktiskt, olidlig.
Stephan Haggard har gjort en sammanställning över antalet SPA-sessioner under åren, rekommenderas för den detaljintresserade.