Benjamin Katzeff Silberstein
I inlägget om nordkoreanska frizoner nämnde Nordkoreabloggen den industrimässa som pågår i dagarna i nordkoreanska Rajin (eller Najin, för den som väljer det sydkoreanska namnet). Nyhetsbyrån AP:s närvaro i Pyongyang har hittills inte gett så mycket som man kunnat hoppas, men bevakningen av industrimässan är en av några givande insatser. Bilvägen från Kina (staden Yanji, får man anta) till industrizonen Rason (en kombination av namnen Rajin och Sonbong) har nu blivit färdigställd, meddelas det. Också hamnen och järnvägskopplingarna är under snabb renovering, en förutsättning för att projektet ska ha en chans att lyckas. Rasons geografiska läge är nämligen kanske dess allra främsta konkurrensfördel. AP berättar att nordkoreanska representanter har kallat läget för ”guldtriangeln” på grund av det fördelaktiga transportläget mellan Kina, Ryssland och Nordkorea.
Man redogör också för ett mindre lyckat kinesiskt investeringsprojekt. Företaget Xiyang gjorde stora investeringar men blev utslängda i Nordkorea när man vägrade att gå med på vissa av regimens villkor. Det finns många tecken på att zonen i Rason har mer autonom beslutsmakt än vad man haft under tidigare år, och det kan bli helt avgörande för möjligheten att locka investeringar. De lokalt ansvariga är nämligen de som också har incitament att locka investeringar till zonen, och att de också verkar sitta på en stor del av beslutsmakten kan bli avgörande för industrizonens möjlighet till utveckling.
De omvittnade infrastruktursatsningarna i Rason har pågått länge, och att de verkar vara så omfattande tyder på en beslutsamhet från både nordkoreanskt och kinesiskt håll om att få industrizonen att faktiskt fungera. Till skillnad från tidigare.