Benjamin Katzeff Silberstein
All reklam är bra reklam, tänker förmodligen Sveriges annonsörer då de lottar ut en resa till Nordkorea för att visa hur tråkigt ett reklamfritt samhälle ser ut. De har säkert räknat med kritik, men även det är ju en form av uppmärksamhet som kan gynna. Och visst, jag går kanske rakt i deras fälla genom att nu förklara varför de har fel. Må så vara; jag kan ändå inte låta bli.
Det är en sak att använda Nordkorea som politiskt slagträ. Det är ett cyniskt utnyttjande av det lidande som förekommer i världens hårdaste diktatur, och för det kan och bör man kritisera Sveriges annonsörers kampanj. Men vad som nästan är än värre för en Nordkoreanörd som undertecknad är att kampanjen bygger på sakfel. Nordkorea är inte tomt på reklam. Jag har själv sett stora annonsskyltar för den nordkoreansktillverkade bilen ”Visselpipan” (휘파람) på plats i Pyongyang, och en lång rad andra exempel finns att tillgå om man gör en enkel Googlesökning (vilket Sveriges annonsörers kampanjmakare inte verkar ha bemödat sig med — man måste säga att de är ganska dåliga på reklam för att vara reklammakare).
Så här ser en nordkoreansk reklambillboard ut.
Här finns några bilder från en reklamfilm från nordkoreansk tv, för det inhemska ölet Taedonggang (som för övrigt smakar mycket bra).
Reklamaffisch för en nordkoreansktillverkad ring.
Och så vidare.
Till allt detta kan man ju lägga den politiska reklam — propaganda — som finns i snart sagt varje gathörn i Nordkorea.
Sveriges annonsörers kampanj är alltså inte bara moraliskt tvivelaktig, utan vilar också på ett enda stort sakfel. Trist och dåligt.