Modeveckan i New York

Somewhere in the air between Disco and Punk lives a woman boiling with youthful revolt but distinguished by unexpectedly classic style…

Efter att ha läste igenom beskrivningen av Phillip Lims höstkollektion var jag skeptisk. Just referenser som disco, grunge och punk känns uttjatade och när en designer blandar alla standardreferenser blir kollektionen ofta intetsägande. Balans mellan kreativitet och kommersialism är något som modebranschen alltid haft problem med, men på grund av den krisande ekonomin är branschen ur ballans och hela veckan har jag sett just den här typen av otydliga blandningar. Det är som om kollektionerna ska innehålla något för alla snarare än berätta något. Marc Jacobs visning i måndags var just ett typexempel på när en kollektion är fin, men inte säger speciellt mycket vilket bara får mig att sakna Alexander McQueen ännu mer.

Trots min negativa inställning till Phillip Lims beskrivning så visade det sig att kollektionen är den bästa blandkollektionen jag sett så här långt i New York. Asymmetrisk tunn tunika över korta volangprydda mamelucker, giraffmönstrad byxdress i ull och pälsdekorerad flygarjacka över denimklänning. Tyvärr erbjuder inte min kamera bättre bilder än så här, men jag kommer att länka till style.com så fort de lagt upp sin recension av visningen.