Läsare: Så var det att leva i kollektivhus

Då är det dags för lösningen på veckans bonusgåta. En hel del av er läsare listade ut att SvD-läsaren Rebecca Stadeners bilder var tagna på Wennerbergsgatan 6 (huset har även adress Svedbergsplan 5) på Kungsholmen. Snabbast med rätt lösning var Yvonne Stenberg följd av Jörgen Gustavsson och Anders Asp.

Rebecca Stadener har pratat med Gösta Rune om hans minnen från barndomen i huset. Om hur det var att växa upp i kollektivhuset i Marieberg på 1960-talet.

Så här berättar Gösta Rune: ”Vi var ett helt gäng med ungar som bodde i de två stora 5-våningshusen och man kan säga att vi var helt självständiga. Från det att vi kröp gick vi på ett en dagisavdelning för spädbarn som låg på nedre botten med en egen inhängd gård, sedan gick vi på en småbarnsavdelning som låg i det andra huset där vi hade en mycket mindre gård men hade en lekbacke utanför. När vi sedan började skolan var det Klastorps-skolan som låg ett stenkast från huset och på eftermiddagarna gick vi hos Tant Paula”, berättar han.

Foto: Rebecca Stadener

Gösta Rune fortsätter berätta: ”På småbarnsavdelningen minns jag en fröken Rut, hon hade rött hår och brukade leta efter oss när vi var uppe på vinden eller piskbalkongen och lekte eller gömde oss. Hon sa: jag vet att ni är där. Och så fnissade vi i mörkret. Det fanns även en källare och många olika korridorer alla i olika färger på tapeterna så att man skulle hitta hem och ej bli förvirrad. Hos Tant Paula fick vi först äta det gamla brödet även om det var torrt innan vi fick börja med det färska brödet. Det var just matsalen som gjorde att vi blev så självständiga som grupp, vi kollektivhusbarn. Först var vi på dagis eller i skolan, sedan hos Tant Paula och sedan tog vi bara våra matkuponger och gick ner till den gemensamma matsalen och hämtade mat och satte oss till bords. Vilket gjorde att vi kunde vara samma barn som hängde ihop en hel dag och kväll innan det var dags att gå hem och lägga sig”, berättar han.

Kollektivhusets ljusa matsal låg på nedre botten i den ena av kollektivhusen. Husen bands ihop av en korridor i rött tegel. ”När det började bli 1968 och framåt hade vi gårdsfester och balkongtävlingar om vilken balkong som var finast. Kollektivhustanken fungerade verkligen eftersom det var så tryggt för barnen att allt låg i de båda husen; dagis, fritids, matsal och två gårdar. Det var Storbyggmästaren Olle Engkvist som började bygga kollektivhuset Marieberg 1943. Arkitekten var Sven Ivar Lind som samarbetade med Rolf “Jefts” Engströmer, som gjorde egna mönster; de fina tapeterna med fint tecknade buketter av ängsblommor. På 70-talet lades kollektivhustanken ner och i dag finns det dagis och fritids i det gamla köket”, berättar Gösta Rune.

Hyresrätterna är i dag en bostadsrättsförening som heter Signalpatrullen 13. Adressen är alltså antingen Wennerbergsgatan 6 eller Svedbergsplan 5.

Läsaren Jörgen Gustavsson har en historia som nästan hakar på där Göstas berättelse slutar. På 1980-talet var det kris när det gällde dagisplatser i området. Jörgen Gustavsson fanns då bland de som bestämde sig för att starta ett föräldrakooperativ. Så här berättar han: ”Dammsugande efter lokaler på Kungsholmen började. Flera alternativ undersöktes. Antingen var de för små eller för stora och dyra, saknade tillräcklig uteplats, hade undermålig ventilation eller krävde alltför kostsamma ombyggnader för att vi skulle kunna använda dem. Till slut, efter ett halvår dök lokalerna i bottenvåningen på Wennerbergsgatan 6 upp. De hade inrymt någon kommunal barnverksamhet som skulle läggas ned eller flytta för att lokalen inte var riktigt anpassade efter den verksamheten. Men lokalen hade redan då använts som barnkrubba, daghem och förskola i nästan 50 år, så den krävde minimal anpassning för oss. Vi var i hamn. I mars 1990 började de första barnen inskolningen och det är fortfarande, efter 25 år, samma montessoriförskola som finns i lokalerna”.

En annan läsare, Jan Romander, har också en historia om huset: ”Jag hälsade på min mormor som bodde där till sin död 1957. Jag och familjen var även där samma dag på kvällen som Essingebroolyckan inträffade (vid 8-tiden på morgonen) i nov 1948 strax intill. Sorgemusik på radion hela dagen – ett av min allra tidigaste barndomsminnen. Särskilt minns jag doften i matsalen och den goda maten!”, skriver han.

Har någon annan av er läsare en egen historia om platsen får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Väkomna tillbaka till en ny lurig gåta framöver!

Jag arbetar nu även med ett SvD-projekt om historiskt material utanför Stockholm. Ta gärna en titt på bildspelet som fokuserar på sju svenska utvandrare som gjorde avtryck i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här ett exempel – Alexander Samuelsson: