Vilket slanguttryck är bäst/värst?

Flera läsare har mejlat in och undrat om jag kan göra något fördjupande om Stockholmsslang. Jag funderar på att göra något kring detta framöver, men redan nu ska ni i alla fall få ett roligt smakprov från förr. Det är ett klipp från Sveriges Radio som ni hittar via denna länk. Åke Söderblom berättar sagan om Rödluvan på Stockholmsslang – inte helt lätt att hänga med…

Här en bild från ur filmen Klar till drabbning, 1936: Sickan Carlsson och Åke Söderblom.

I bloggen Snitsaren finns faktiskt texten till Åke Söderbloms version av Rödluvan. Ta gärna en titt här.

Ni läsare får gärna komma med exempel på era värsta/bästa exempel på Stockholmsslang. Mejla era tips till mittstockholm@svd.se.

Läsaren Micke Rahm har mejlat i ett liknande ämne: ”När det begav sig (?), utvecklades lokala dialekter och egna ord i de olika stadsdelarna. Med det menar jag inte bara direkta slanguttryck, som dora, sillöga, blejd, lax, spänn och andra, utan även kodsnack som var unikt för ett område. Jag höll t.ex. hus en del på söder på 70-talets slut, och minns ett ”språk” om fungerade så att man kastade om stavelserna i ett ord så att det blev svårt att förstå. Exempel: högtalare blev taghölare, skiftnyckel blev nyftskickel, och hästhoppning blev hosthäppning. Sådana här saker tycker jag är en viktig del av stadens historia, som faktiskt håller på att falla i glömska”, skriver han.

Givetvis får ni även mejla in exempel i Micke Rahms anda.

Så här skriver läsaren Bengt Carlsson: ”Jag har huvudet fullt av gammal stockholmsslang, men jag vill bara pepåka att det Micke Rahm skriver om kallas backslang – eller på slang – bala taklänges. Läderveken – för väderleken, Pisse Mugg – för Musse Pigg, pissa på tallfället – passa på tillfället och många fler”.

Eftersom jag har en del andra jobbprojekt framöver – bland annat ska jag vara inblandad i satsningen kring SvD:s bragdguld – kommer nästa Stockholmsgåta först söndag 7 december. Men då blir det å andra sidan en riktigt tuff utmaning!