Annons

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Då ska ni få veta lite mer om Wenner-Gren center som ju alltså var lösningen på veckans Stockholmsgåta (se inlägget om försvunna sjöar från tidigare i dag). Byggnaden var Sveriges första höghus i stålkonstruktion och var under en period Europas högsta byggnad med en stomme i stål. Den är 82 meter hög och har 25 våningar.

Här en bild från 1961 då huset var på väg att färdigställas:

SSMFG009291S

Foto: Stadsmuseet (finns även på Stockholmskällan)

Det finns en häftig film om uppförandet av byggnaden som du kan se på Filmarkivet.se via denna länk. Snacka om riskfyllt arbete. Inte alls samma säkerhetsrutiner som i dag. Inget för den med svindel…

wgc

Namnet på byggnaden kommer från Axel Wenner-Gren. Han var vd för Electrolux och blev på 1920-talet stormrik genom försäljning av dammsugare och kylskåp – bland annat i USA. Axel donerade 1955 pengar till ett internationellt centrum för gästande vetenskapsmän i Stockholm. Byggnadens läge var väl valt, på vägen till Arlanda, vilket symboliserade porten till världen. Arkitekterna Sune Lindström och Alf Bydén ritade anläggningen. Förutom höghuset även en lägre, halvcirkelformad byggnad som rymmer gästforskarbostäder enligt Wenner-Grens önskan.

Så här såg utsikten ut från huset 1969:

SSMDIA015427S

Foto: Stadsmuseet  (bilden finns på Stockholmskällan)

Via denna länk kan ni på ett lättöverskådligt sätt läsa om fem av Stockholms försvunna sjöar. En av dessa låg alltså exakt där Wenner-Gren center i dag finns.

Namnlöst-2

Glädjande nog har många av er läsare mejlat in intressanta historier om platsen. Här är några:

Måns Hagberg: ”Axel Wenner-Gren hade intressen även i kvarn- och mjölbranschen. På den tiden var det ganska stränga regler kring storskalig reklam. Då höghusets stomme och inklädnad var klar, men den yttersta glas- och plåtfasaden ännu inte var på plats, målades en gigantisk Kungsörnenlogga på fasaden mot Sveavägen. Den hade inget tillstånd men kläddes ju över innan myndigheterna hann reagera. Eller blundade ett antal veckor. Det blev lite liv kring saken och den uppmärksamheten var väl reklam nog. Glasfasaden hade och har ett mönster som enligt arkitekten Alf Bydén var tänkt som att färg skulle ha runnit ned över väggarna”.

Jonas Törnqvist: ”Året var 1988 och jag gick sista året på Sveaplans gymnasium alldeles bredvid. Vi var en liten klass på ca sju elever och saknade lite spänning. Jag tror vi var fem som bara gick in och tog hissen till hösta våningen, ringde på en kontorsdörr där och frågade snällt om vi fick titta på utsikten, vilket inte var något problem vid den tiden. Vi skulle bara se till att takdörren låstes när vi gick ner igen. Det var säkert på lunchrasten i slutet av maj, kanske 25 grader varmt och solsken. Vi skulle ta studenten par veckor senare. Fasaden slutade ca en meter över takbeläggningen och jag lutade mig över kanten för att titta ner på södra sidan. Mycket fascinerad blev jag över den mycket heta luft som värmdes upp i plåtkanalerna efter fasaden, skapade ett kraftigt luftflöde på kanske 50–70-gradig luft som blåste upp där jag lutade mig över. Ett stark minne som jag tänkt på många gånger”.

Carl Tivelius: ”Jag har varit på konferensgården Häringe slott som ju var en av Wennergrens bostäder. Han var en industrialist med ett spännande liv, Electrolux mm. Man känner vingslag från en annan epok. Toppvåningen i Wenner-Gren Center är ju en magnifik funkisvåning. Jag har varit på fester där”.

Sigge Birkenfalk: ”Jag har lekt mycket som barn där. Jag är född 1961 och min pappa hade ett företag som hette Stockholms Foderaffär som låg litet åt nordväst om Wennergren-Centern, en bit mot E4. Det var på 60-talet ett lada full med hö som kom med tåg från Mälaröarna och Vallentuna bland annat, och som, efter noggrann utvärdering och godkännande, skickades vidare till bland andra Cirkus Scott ute i Europa. Man kan säga att Stockholms Foderaffär var en av Stockholms dåvarande ”bensinstationer” eftersom en del av transporterna i staden på den tiden fortfarande gjordes med hästtransporter, förutom verksamheten vid högvakten, Hovstallet, och andra institutioner. Företaget startades av min farfar och då var det i huvudsak hästar som gällde, och hans näsa och skicklighet att med en enda inandning i godsvagnen med hö, kunde avgöra om det var tillräckligt bra kvalitet för att få gå vidare till kunderna. Att säga att Foderaffären var en drivmedelsstation för hästar, var mycket träffande, eftersom det som konkurrerade ut verksamheten var bilarnas intåg och tillväxt, och sedermera kom Gulf dit med en bensinstation, vilket upprörde pappa enormt. Ett tag låg också en OK-station där som från början hette IC, efter Bilägarnas Inköpscentral. Den klassiska skylten på Sveavägen 155:s tak, tittade man som barn ofta på. Fast från början stod där som sagt IC. Ibland har jag fantiserat om vad som skulle hänt om pappa insett att han inte var i hö-branschen, utan i drivmedelsbranschen… I Bellevue, uppe på kullen, dit man ofta gick efter att ha lekt på ytorna inne på gården vid Wennergren-Center, låg på den tiden Ponny-Express, (byggnaden finns kvar fortfarande) och de kände pappa så klart i och med Foderaffären. Det var helt underbart att leka där och hälsa på hästarna. Högst uppe i Wennergren-Center finns en helt fantastisk festvåning med otrolig utsikt över Stockholm. Där har jag varit flera gånger på fester, och dessutom fått låna den vid ett tillfälle då vi arrangerade en tävling bland scouterna som gick ut på att tala om vilka byggnader och platser som låg på vissa avstånd och i vissa väderstreck. Inte helt lätt. Vad jag minns mer från huset är att det inte är kvadratiskt, utan format som en romb. Det framgår om man kika på satellitbilder över platsen. Kanske har det med aerodynamiken att göra, att vindarna ska hindras från att göra på ett visst sätt?”.

Björn Bennarp: ”Jag kände igen den svarta fasadplåten som levererades av Kockums i Malmö. Fasaden i bakgrunden är en senare tillbyggnad till den “parabelformade” lägenhetsbyggnad som omsluter en del av höghuset. Den “parabelformade” byggnaden består egentligen av två delcirkelformade sektioner med olika diametrar som sammanfogats till en enhet mycket lik en parabel. De svarta fasaderna lutar båda inåt för att förstärka intrycket av skyskrapa. Glasfasaderna är dock lodräta. Jag var assisterande mättekniker vid uppförandet. Alla betydelsefulla mätningar av stålskelettet, utfördes på nätterna då byggnaden hade samma temperatur i alla ståldelar. Under dagen böjde sig nämligen byggnaden successivt från solen och omöjliggjorde pressionsmätningar. I centrum av stålkonstruktionen löpte en 25 våningar lång lodlina av pianotråd som slutade med ett 60 kilo tungt lod hängande i en öppen tunna med olja. Den lodlinan blev referens punkt för temperatur skillnaderna i byggnaden. Markförhållandena under byggnaderna var växlande rullsten och blandat singel. samtliga hus står på pålar beroende på den besvärliga marken. Under höghuset hittades en åtta meter tjock lerpropp varför pålningsdjupet där närmade sig 30 meters djup till fast grund. Min far var platschef på under bygget, anställd av John Mattson”.

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.