X
Annons
X

Säkerhetsrådet

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Medan de politiska förhandlingarna inför försvarsbeslutet 2015 pågår som bäst i Sverige, förbereder sig man sig i Norge inför beslut om ”langtidsplanen” 2016. Att döma av försvarsminister Ine Eriksen Søreide och ÖB Haakon Bruun-Hanssen handlar det om inriktning, men – precis som Allan Widman betonade i sitt gästinlägg inför det svenska försvarsbeslutet – handlar försvarspolitiken i grunden om pengar.

En god början är att med den blåblå regeringen har det blivit mer av klarspråk om läget i det norska försvaret – i ett läge när det inte räcker med förmåga att göra internationell insats utan det nationella försvaret åter kommit i förgrunden. Det känns igen. Utgångsläget är dock inte lika dystert som i Sverige.

I Norge har de blåblå gjort flera mindre påslag på försvarsbudgeten men det behövs ett rejält lyft om försvaret ska klara av att utvecklas för att möta vår tids krav. Kort sagt, som i Sverige. I Norge har man dock tilläggsanslag för kostnadskrävande materielförnyelse (F35).

Vad vill man då ta höjd för? Bland annat behovet av att möta problematiken med allt kortare förvarningstid. Man vill också ha en starkare marin och flygnärvaro i nordområdena. Behovet av långräckviddigt luftvärn är något som finns med i behovsdiskussionen.

ÖB har kritiskt noterat att försvaret är dimensionerat för övning och inte de operativa behoven. Nu väntar fokus på operativ förmåga. Det handlar förstås om många olika saker och då inte minst om personaluppfyllnad på kritiska områden. Särskilt marinen.

En spännande fråga blir hur regering och Storting kommer att hantera det faktum att försvaret inte har klarat av sitt tilldelade sparbeting i den nu gällande ”langtidsplanen”. En slutsats är att hela organisationen ska ses över och att – om pengar inte tillkommer – det väntar bantning av förmågebredden. Svaret kommer i tilläggsbudgeten i vår. Men likväl är färdriktningen slimmad organisation.

Det på sitt sätt mest intressanta är vägen fram till beslut. Den är ny inför den kommande ”langtidsplanen” – med större öppenhet och en uttalad vilja till kritisk debatt om inriktning och förmågor. Ett exempel är att en oberoende expertgrupp granskar försvarsmaktens förmåga att möta sina tuffaste utmaningar. Nytänket illustreras också av att McKinsey fått uppdraget att se hur vissa funktioner kan utföras till en mindre peng.

Försvarsminister Søreide står bakom Nato:s tvåprocentmål men vägen dit är inte kort. Det som väntar är både successivt ökade resurser och kravställande på ökad effektivitet. Alla stenar ska vändas på. Önskelistor är möjliga att göra men leder lätt i en krass politisk verklighet till önsketänkande.

Men det känns ändå förtroendeingivande. I Sverige är läget mer orosingivande.

CLAES ARVIDSSON

 

>>> 

Till sist

Läs försvarsminister Ine Eriksen Søreides tal på Oslo Militære Samfund 9/2.

Om gästbloggen



Säkerhetsrådet är en gästblogg hos SvD Ledare och en mötesplats för försvars- och utrikespolitiskt intresserade. Utgångspunkten är att Sverige står inför nya prövningar av militär förmåga och politisk vilja.

Redaktörer är Claes Arvidsson, gästledarskribent och författare, och Mats Johansson, tidigare pol chefredaktör och nu ledarkolumnist, ordförande i tankesmedjan Frivärld.

Förutom egna kommentarer svarar de för urvalet av inbjudna gästskribenter.