Spanien firar och jag tar semester

Herregud, vad varmt ni har det!

Det var nollgradigt och blåsigt när jag lämnade Johannesburg klockan 06:00 i måndags morse, och 27 grader utomhus när jag äntligen landade på Kungsholmen 18 timmar senare.

Nu sitter jag här och svettas samtidigt som jag ser på bilder och klipp från firandet som pågått sedan slutsignalen.

Såhär såg Spaniens omklädningsrum ut när laget gett sig av.

Rafael Nadal var såhär glad

Här ”sover” Cesc med bucklan på planet.

Här samtalar Xavi och Sofia.

Här är Iniesta ganska lycklig.

Här visar Torres vilket lag han tillhör.

Här en bild till SVT-Johanna.

Här är Puyols bild från bussen.

Det allra bästa bildspelet hittar jag i El País. Över 45 bilder får vi bland annat se hur bläckfisken Paul är med på bussen genom Madrid, när Casillas överlämnar bucklan till de små prinsessorna, när Puyol häller öl över Piqué, och när den katalanska duon tvingar på Cesc Fàbregas en Barcelonatröja.

Vi får även se Álvaro ihop med bucklan, hela det spanska laget och premiärministern José Luis Zapatero.

Álvaro och grabbarna. Foto: El País.

Álvaro och grabbarna. Foto: El País.

El País har även satt samma en bildspel med de bästa bilderna från VM här. Den här är underbar.

Det roligaste videoklippet är åtta minuter långt. Huvudpersonen Pepe Reina har inte spelat en minut i VM men är en av lagets allra viktigaste spelare. Humörhöjaren número uno upprepade på scenen succén från EM – han presenterade sina lagkamrater för fansen från scenen på ett otroligt kärleksfullt och roligt sätt. (3:20 in kan ni se när Puyol och Piqué kuppar.

Det här klippet är också kul från den mixade zonen då en trio fulla spanjorer häller öl över reportern.

Och det här klippet då Sara Carbonero intervjuar lagets clown Joan Capdevila, som har en hink på huvudet. (Det var för övrigt Capdevila som förlorade 1000 euro i kortspel under EM.) Ikers flickvän frågar honom varför han sprungit fram och tillbaka i den mixade zonen så länge efter matchen.

– Jag vill ta en bild ihop med Shakira…

Jag smygtog några bilder i den mixade zonen, bland annat på Capdevila som hade lyckats roffa åt sig en av finalbollarna.

Vad har du under armen, Joan?

Vad har du under armen, Joan?

"Adiós Johanna! Ses vi i EM om två år?"

"Adiós Johanna! Ses vi i EM om två år?"

Cesc phoning home.

Cesc phoning home.

Lite allvar nu. Under firandet bar många av spelarna sina regioners flaggor runt kroppen, vilket de även gjorde efter EM-guldet för två år sedan.

Jag fick följande mail i ärendet:

”Hej, Din artikel andas väl mycket gulli-gull,..de diskuterar inte politik t.ex. Nog observerade Du väl delar av lagets firande efter segern ? Spanska flaggan om vissa, KATALANSKA om t.ex katalanerna Iniesta och Puyol . Mvh, Gunnar (opolitisk fotbollsfan)”

Jag svarade:

”Hej Gunnar. Jo, jag observerade att spelarna gick inlindade i sina regionsflaggor, det gör de alltid. De är mycket stolta över sitt ursprung. Men det ena utesluter inte det andra. De här killarna (och de flesta i samma generation) ser inget större problem med att både vara spansk OCH asturier/katalaner/basker/andaluser.

Om det är något ämne jag kan mycket väl är det just Spaniens 1900-talshistoria. Så är det något annat du undrar över, hör av dig.

Mvh,

Johanna Garå”

Jag sökte och fick faktiskt ett stipendium för att åka till Spanien och undersöka om EM-guldet i fotboll (och landets övriga idrottsframgångar 2008) hade haft någon effekt för att ena landets regioner. Jag fick idén efter att jag hade läst och ifrågasatt Simon Kupers krönika i Financial Times (ur vilken jag har saxat två stycken nedan):

”The country’s improbable run of sporting triumphs has revealed a new Spanish nationalism. And hubristic as this may sound, sport itself is changing Spain.”

”Polls had long shown that only a minority of Catalans feel exclusively Catalan. In Spanish regions, most people feel to some degree Spanish too. So, it appears, do the sportsmen. In a hilarious video on Youtube filmed after the final of Euro 2008, the German footballer Bastian Schweinsteiger tries to give an interview while behind him the Spanish squad sashays past doing the conga and belting out an off-key “Que viva España”. The next day the Catalan midfielder Xavi appeared before the Plaza Colon screaming “¡Viva España!”. It looked just a little bit like the symbolic end of the Spanish civil war.

That doesn’t mean that anyone binned their regional identity. Josep Ramoneda, head of the Centre of Contemporary Culture of Barcelona, points out that whenever Xavi’s team Barcelona win something, the player appears before the city’s Plaça Sant Jaume screaming, in Catalan, “Catalonia wins!” Like the people celebrating on Barcelona squares after Euro 2008, Xavi is both Catalan and Spanish. This is a new sort of Spanish nationalism, one that Franco – himself a football nut – wouldn’t have understood.”

Jag var i Spanien i tio dagar i februari 2009 och pratade med en massa människor i Madrid, Barcelona, Sevilla och Málaga. (Pengarna räckte inte till Bilbao men jag har varit i Baskien förut. Jag har även bott i Barcelona och på Kanarieöarna.)

Svaret är förstås oerhört komplext men de flesta var överens om att historiens ärr går så djupt, att den under så lång tid nedtystade verkligheten fortfarande är så färsk i folks minnen, att några veckors jubel över idrottsframgångar inte kan påverka de grund läggande skiljaktigheterna. Spanien är i många och mycket fortfarande delat itu.

Något som dock är tydligt är att idrotten speglar samhället och just nu är glädjen i landet odiskutabel. Det är numera okej att känna sig både spansk och katalan/bask, och det märks främst i de generationer som inte var födda under inbördeskriget (1936-1939) och inte levde under diktaturen (1939-1975).

Jag är däremot övertygad om att Víctor Alexandre, som jag intervjuade för ett stort reportage om FC Barcelona för tio månader sedan, mår riktigt dåligt nu. Han är en av de katalaner som vill ha självständighet från Spanien och han hejade säkerligen på Holland i söndags.

VM-guldet firades dock både i Katalonien och Baskien, vilket ni kan läsa om här. Spanien har drabbats hårt av den ekonomiska krisen och tar tacksamt emot glada nyheter, vilket den här ledaren tar upp.

Nu tänker jag ta semester (efter att jag har tagit hand om en gigantisk reseräkning.)

Jag sammanfattade mina bästa VM-upplevelser i en fotodagbok som endast publicerades i riksupplagan av tisdagstidningen. Här kan ni läsa den.

Tack för sällskapet. Det har varit mycket trevligt.

Eder, Johanna

Nu får Álvaro åka guldbuss med idolen Xavi

Under måndagen kommer en dröm att gå i uppfyllelse. Vicente del Bosque lovade för längesen sin son Álvaro, som har Down’s Syndrom, att han skulle få åka med i bussen genom Madrid om det gick bra för Spanien i VM. Álvaro har också tjatat och tjatat på sin pappa om att han vill träffa sin idol Xavi. Det får han göra. På bussen.

Guldjublet.

Jag är svag för män som gråter. Och jag är svag för  Iker Casillas (det har ni väl räknat ut vid det här laget. Och jag vet att det är kört. Här finns rörliga bilder av kyssen.)

Att se målvakten brista ut i gråt när Iniesta gjorde målet var så vackert. Och igen när han lyfte bucklan. Ansiktet blev en enda stor grimas och han kunde inte hålla tillbaka tårarna. Fint.

Och mitt blödiga hjärta klarade knappt av när Iniesta efteråt tillägnade finalmålet till sin döde vän Daniel Jarque, Espanyolspelaren som så plötsligt gick bort förra sommaren efter en hjärtattack.

Apropå ”Andresito”, låt mig få dela med mig av några intressanta citat som jag hittade häromdagen i boken ”Hablamos de fútbol”.

– Jag visste från ung ålder att jag inte skulle bli stor och stark men det har aldrig varit någon nackdel på planen. Huvudet är det som spelar roll. I fotboll behöver man mer intuition än styrka.
– Presspelet gör det hela tiden mer komplicerat på planen så därför har jag alltid en extra passning, en alternativ utväg, i huvudet.

Iniesta utsågs till matchens lirare (Puyol, Cesc och Piqué stormade presskonferensen under högljudda former) men det blev Diego Forlán som röstades fram till VM:s bäste spelare. Uruguayanen fick 23,4 procent av rösterna. Tvåa kom Wesley Sneijder och trea David Villa.
Thomas Müeller vann guldskon tack vare sina fem mål och tre assist. Iker Casillas fick guldhandsken.

Nu sitter jag i den mixade zonen och väntar på segerrusiga spanjorer (spelare, journalisterna är redan här – med rödgråtna ögon). Jag lämnade den här texten strax efter slutsignalen. Här kan ni läsa den text jag skrev före avspark. Den gick under arbetsnamnet ”Så vann Spanien VM”. (Självklart hade vi förberett en ”Så vann Holland VM” också.)

Mitt flyg lyfter om sju timmar. Jag räknar inte med många timmar sömn.

"Johanna, den där bläckfisken verkar vara en jäkel på att tippa!"

Waka waka och Madiba

Avslutningscermonin har just avslutats.

Allra bäst var mannen iklädd stor svart pälsmössa och världens största leende.

WAKA WAKA!

Elefanter vid en sjö. Inga konstigheter.

Är det verkligen han?

Japp!

Härifrån ser jag VM-finalen.

En bild till mitt största fan, manboy.

Let the game begin.

En annorlunda söndag

Snart är det dags för VM-final. Det kommer utan tvekan att bli en mäktig upplevelse att vara på plats på Soccer City när Spanien och Holland möts. Jag inser hur lyckligt lottad jag är.

Men frågan är om matchen kommer toppa timmarna vi just har spenderat i Soweto. Troligtvis inte.

Vi var inte på något vanligt ”turiststråk” utan fick se hur en vanlig söndag ser ut i kåkstaden Orlando West och hur familjerna lever. Barnen följde med oss under rundturen och gjorde upplevelsen än starkare.

Efteråt stannade vi till vid Hector Pietersen Memorial and Museum och var även vid huset där Nelson Mandela bodde från 1946 till 1962.

Sedan inhandlades det vuvuzelas – i stora mängder.

Nu är jag åter i presscentrat på Soccer City – ett ställe jag definitivt inte kommer att sakna. När vi anlände dominerade holländarna området.

Hur det går i matchen har jag ingen aning om. Det känns spontant som att det lag som gör det första målet kommer vinna VM-guld. Det känns spontant som att Pedro kommer spela en viktig roll. Om sex timmar vet vi.

Alla heter Diego i Uruguay

Nu har jag röstat på vem jag tycker ska få Golden Ball trophy. Det gjorde jag innan Tyskland slog Uruguay i bronsmatchen.
De tio nominerade var: Forlán, Asamoah Gyan, Iniesta, Messi, Özil, Robben, Schweinsteiger, Sneijder, David Villa och Xavi.
Diego Forlán fick min röst. Det är, som sagt, omöjligt att inte gilla honom. Vilken lirare! Målet mot Tyskland var så kontrollerat vackert. Hans femte mål i Sydafrika – hans sjätte VM-mål totalt.

Jag minns inte om jag har påpekat det tidigare men det finns faktiskt fyra Diego i Uruguay – Godin, Pérez, Lugano och Forlán. Det får göteborgaren i mig att tänka på ett gäng Blåvita hjältar från åren 1979-1982.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=fUHHuS3mFb8&feature=player_embedded[/youtube]
VM lider nu mot sitt slut.

TV4-Jörgen och TV4-Martin på ett tomt presscenter i Durban efter semifinalen.

Nu ska jag packa min resväska. Det känns lite vemodigt men jag längtar samtidigt efter familj, vänner och svensk sommar. Igår hade vi svensk avslutningsmiddag – det var mycket trevligt.

Sydsvenskan-Anja åt upp bläckfisken Paul!

I morgon är det finaldags och då kommer det att krylla av VIP-folk på Soccer City. En av dem är förstås Shakira som sjunger den officiella VM-låten Waka Waka.

Undra om colombianskan kommer sitta bredvid sin gamla flört Rafael Nadal eller möjligtvis Robert Mugabe. Eller varför inte Komodorernas president?

Här är ett utdrag av VIP-listan:
Jacob Zuma, Sydafrikas president
• Drottning Sofía av Spanien
• Spaniens prins Felipe och hans Letizia
• Hollands prinspar Wilhem och Maxima
• Holland premiärminister Jan Peter Balkenende
• Botswanas president Seretse Khama Ian Khama
• Burkina Fasos president Blaise Compaore
• Burundi president Pierre Nkurunziza
• Komorernas president Ahmed Abdallah
• Djibutis president Ismail Omar Ghellej
• Ghanas president John Atta Mills
• Guineas president Malam Bacai Sanha
• Kenya president Mwai Kibaki
• Zambias president Rupiah Banda
Robert Mugabe, Zimbabwes president
Desmond Tutu, Nobels fredsprisvinnare
Kofi Annan, före detta generalsekreterare i FN
• Prins Albert av Monaco
Jacques Rogge, president i Internationella Olympiska kommittén.
Fabio Cannavaro, Marcel Desailly, Lothar Matthaeus, George Weah, Roger Milla, Lucas Radebe
Plácido Domingo
Rafael Nadal
Morgan Freeman
• Naomi Campbell

Om Nelson Mandela dyker upp återstår att se. Morgan Freeman står redo att rycka in annars.

Jag hörde dessutom igår att några av de spelare från det spanska EM-laget som inte togs ut till VM (Marcos Senna, Santi Cazorla och Daniel Güiza) också ska vara på plats i Johannesburg. Även basket stjärnan Pau Gasol är i stan för att heja fram ”La Roja”.

(PS: Nu kom jag på hur man tillåter kommentarer på bloggen… Inte en dag för sent.)

Drottning Sofia och kung Carles (i handduk)

(Uppdaterad fredag 16:10)

Spaniens drottning Sofia var på plats i Durban för att se semifinalen mot Tyskland. Efteråt gick hon ner i omklädningsrummet för att gratulera spelarna – och kung Carles i handduk… (kolla även in Piqué som tvingas be om hjälp för att dra ner tröjan.)

– Vi ses i Johannesburg, avslutar drottningen.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=5w3sS0kPQqE&feature=player_embedded[/youtube]

Hur det än går i finalen på söndag så kommer spelarna, liksom i EM för två år sedan, få sin vikt i öl av huvudsponsorn. Det blir enligt Marca 5058 flaskor och 1686 kilo öl.

Mest väger Fernando Llorente med sina 88 kilo och därmed knuffar han ner den tidigare ettan Pepe Reina, som ska ha gått ner från 95 kilo till 85 kilo på två år!

Vad resten av grabbarna väger?

Albiol (80), Casillas, Capdevila och Martínez (79), Valdés, Marchena och Puyol (74), Albeloa (76), Alonso (75), Torres (74), Ramos och Busquets (73), Piqué (70), Villa och Fábregas (69), Xavi (68), Silva (67), Iniesta (63), Mata (61) och Navas (60).

Ett YouTube-klipp till? Okej. Kolla in när den 69-kilo lätte David Villa blåser i en vuvuzela – en röd en såklart.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=FYvFA6kbNcs[/youtube]

El País tecknare Ramón har sammanfört Paul och Puyol:

PULP-YOL... (Pulpo betyder bläckfisk på spanska). Skärmdump från elpais.com

Oraklet Paul har för övrigt valt sin världsmästare.

Adiós opartiskhet

Jag hade fetfel. Bläckfisken Paul, Hardy Hasselbruch och mamma Elisabeth hade rätt. Jag fick ett sms efter slutsignalen (från mamma, inte Paul eller Hardy) som löd: ”Mamma vet bäst.”

Jag vet inte om hon syftade på att hon tippade Spanien som segrare mot Tyskland eller om det handlade om att hennes favoritspelare i hela världen nickade in segermålet. (Endast Staffan Olsson kan matcha Carles Puyols popularitet. Jag tror att det har något med håret att göra.)

Hade grym plats igår, perfekt för att se "Puyis" språngnick.

Moses Mahbida - finaste stadion någonsin.

Flera av de spanska journalisterna grät av glädje igår kväll. Senast jag såg det var i Wien för två år sedan.

Vissa av dem bär något rött/gult under mästerskapen för att tydligt visa vilket lag de håller på. Och de är inte ensamma om att outa sin nationalitet. Opartiskhet kan vi glömma hos många av världens sportjournalister. (Obs: Att vi svenskar skulle jobba i blågula landslagströjor finns inte.)

Que viiiiiiiiva España!

Forza Italia!

Ura Srbija!

Cheer Brazil! Argentina, Argentina!

Viva Mejico!

Kul att vi fick se Spanien spela som Spanien kan igår. Jag förstår bara inte varför Joachim Löw lät dem göra det. Holland lär inte begå samma misstag på söndag.

Rödgula Marcas framsida: "De bästa i världen".

Nu ska jag jobba någon timme på hotellet medan de andra (TV4) åker och hälsar på hajar. Sedan väntar sju timmar i en fullpackad bil från Durban till Johannesburg. Jag längtar redan.

Durban har en fin starndpromenad. Tror jag.

Hardy Hasselbruch tvivlar på Tyskland

Jag hade en (mycket originell…inte) idé om att göra en  enkät inför semifinalerna med journalister från de fyra olika länderna.

Det blev inget av idén men jag hann i alla fall snacka med lite tyska kollegor. Vill ni höra vad hårde Hardy Hasselbruch, på Kicker Football Magazine, hade att säga? Kör i vind!

"Hardy Hasselbruch var namnet."

"Hardy Hasselbruch var namnet."

”Jag tror att Spanien kommer vinna semin i Durban. Tyskarna har komplex som föddes i EM-finalen, och dessa tvivel lever kvar i deras huvuden. Laget nådde sin topp mot Argentina, medan spanjorerna kan höja sig ytterligare. Xavi och Iniesta var inte särskilt bra mot Paraguay, de kommer nå sin formtopp mot slutet av turneringen. Och Spanien har VM:s bästa anfallare i David Villa, som är snabb och gör många mål.”

Vilket lag vinner VM, Hardy?
”Svårt att säga för det holländska laget har bra anfallare men svagt försvar. Mathijsen och Ooijer är inte bra nog för att vinna VM. Ett bra anfall vinner matcher, ett bra försvar vinner turneringar. Därför tror jag att Spanien vinner alltihop. De är bra både framåt och bakåt

Vad tror folk hemma i Tyskland som lagets chanser?
”Alla är optimistiska, som de var för fyra år sedan. Ingen förväntade sig att det här laget, utan Ballack, skulle gå så långt. Men det har blivit starkare utan honom. Det vore bäst om han slutade helt i landslaget. Vi har fått fram ett ungt lag med mycket talang. De är mentalt mycket starka, de tänker inte så mycket vad som kan ske i framtiden. De är bara glada över att få spela fotboll.”

Alla kollegor har talat så väl om Durban.

”Det är Medelhavsklimat! Soligt och varmt.”

”Jag har badat.”

”Det är jättevackert!”

Grått, grått, grått. Men jag ser i alla fall den fina arenan från mitt fönster.

Grått, grått, grått. Men jag ser i alla fall den fina arenan från mitt fönster.

Vad har jag då för känsla inför kvällens match?

Jag tror, till skillnad från hårde Hardy, att Tyskland vinner ganska enkelt – om inte Spanien höjer sig några snäpp. Det är egentligen otroligt att de har tagit sig till semi utan att spela riktigt bra någon hel match. Jag ser framför mig hur Carles Puyol går bort sig gång på gång mot de snabba tyskarna. Slutresultat: 3–1.

Alltså får Schweinsteiger revansch för det här.

Oraklet Paul tror däremot på Spanien.

Här kan ni för övrigt läsa snacket med Iniesta under rubriken ”Hoppas Zlatan stannar hos oss”.

You win some, you lose some

Vi är nu framme i Durban efter sju timmars bilfärd. Temperaturen är mild och luften fuktig.

Moses Mabhida Stadium är hur fin som helst. När jag kom hit till mediecentret fick jag först en god nyhet och sedan lite störande information. Men först till det glada beskedet – jag har klättrat på karriärsstegen!

För första gången i VM – en plats med bord OCH biljett till mixade zonen. Jackpot!

Och nu till störningsmomentet: vem tror ni dyker upp på Spaniens presskonferens som börjar nu?

Visst fasiken väljer de Andrés Iniesta dagen före semifinalen!

Det betyder att även alla andra svenska tidningar kommer ha med honom i morgon…

Ja, ja…sånt är livet. Men de har i alla fall ingen bild ihop med ”Andresito”.

Detta händer just nu: Press-Paloma, Iniesta och Xabi Alonso uppe på podiet.

Jag frågade Iniesta om Zlatan

Idag har jag åter varit i Potchefstroom, denna sömniga håla 90 minuters bilfärd utanför Johannesburg där Spanien har valt att lägga sin bas.

Jag trodde att jag skulle få träffa Xavi för ett exklusivt snack men fick nöja mig med Andrés Iniesta. Jag var först på väg att ställa till en scen men lugnade mig och plockade fram min, vid det här laget välkända, diktafon.

”Andresito”, som förstås prenumererar på Svenska Dagbladet, var lika vänlig som han ser ut. Jag frågade honom om läget inför semin mot Tyskland men också förstås om Zlatan Ibrahimovics vara eller icke vara i Barcelona. Resultatet får ni läsa i onsdagstidningen.

"Johanna, du kunde väl i alla fall ha fixat håret! Inte okej..."

Imorgon bär det av till Durban, både för mig och Iniesta. Men medan han flyger flygplan så kommer jag åka bil i fem-sex timmar.

Avfärd för mig blir antingen klockan 06:00 eller 09:00. Allt hänger på om TV4:s eminenta team Brolin&Fuxin (som jag än en gång snålåker med) måste hinna fram till presskonferensen med Vicente del Bosque klockan 13:00 eller inte. Beslut tas först i natt men Anna sitter i detta nu och analyserar alternativen.

"Stör mig inte! Jag jobbar."