Johanna Garå
Herregud, vad varmt ni har det!
Det var nollgradigt och blåsigt när jag lämnade Johannesburg klockan 06:00 i måndags morse, och 27 grader utomhus när jag äntligen landade på Kungsholmen 18 timmar senare.
Nu sitter jag här och svettas samtidigt som jag ser på bilder och klipp från firandet som pågått sedan slutsignalen.
Såhär såg Spaniens omklädningsrum ut när laget gett sig av.
Rafael Nadal var såhär glad
Här ”sover” Cesc med bucklan på planet.
Här samtalar Xavi och Sofia.
Här är Iniesta ganska lycklig.
Här visar Torres vilket lag han tillhör.
Här är Puyols bild från bussen.
Det allra bästa bildspelet hittar jag i El País. Över 45 bilder får vi bland annat se hur bläckfisken Paul är med på bussen genom Madrid, när Casillas överlämnar bucklan till de små prinsessorna, när Puyol häller öl över Piqué, och när den katalanska duon tvingar på Cesc Fàbregas en Barcelonatröja.
Vi får även se Álvaro ihop med bucklan, hela det spanska laget och premiärministern José Luis Zapatero.
El País har även satt samma en bildspel med de bästa bilderna från VM här. Den här är underbar.
Det roligaste videoklippet är åtta minuter långt. Huvudpersonen Pepe Reina har inte spelat en minut i VM men är en av lagets allra viktigaste spelare. Humörhöjaren número uno upprepade på scenen succén från EM – han presenterade sina lagkamrater för fansen från scenen på ett otroligt kärleksfullt och roligt sätt. (3:20 in kan ni se när Puyol och Piqué kuppar.
Det här klippet är också kul från den mixade zonen då en trio fulla spanjorer häller öl över reportern.
Och det här klippet då Sara Carbonero intervjuar lagets clown Joan Capdevila, som har en hink på huvudet. (Det var för övrigt Capdevila som förlorade 1000 euro i kortspel under EM.) Ikers flickvän frågar honom varför han sprungit fram och tillbaka i den mixade zonen så länge efter matchen.
– Jag vill ta en bild ihop med Shakira…
Jag smygtog några bilder i den mixade zonen, bland annat på Capdevila som hade lyckats roffa åt sig en av finalbollarna.
Lite allvar nu. Under firandet bar många av spelarna sina regioners flaggor runt kroppen, vilket de även gjorde efter EM-guldet för två år sedan.
Jag fick följande mail i ärendet:
”Hej, Din artikel andas väl mycket gulli-gull,..de diskuterar inte politik t.ex. Nog observerade Du väl delar av lagets firande efter segern ? Spanska flaggan om vissa, KATALANSKA om t.ex katalanerna Iniesta och Puyol . Mvh, Gunnar (opolitisk fotbollsfan)”
Jag svarade:
”Hej Gunnar. Jo, jag observerade att spelarna gick inlindade i sina regionsflaggor, det gör de alltid. De är mycket stolta över sitt ursprung. Men det ena utesluter inte det andra. De här killarna (och de flesta i samma generation) ser inget större problem med att både vara spansk OCH asturier/katalaner/basker/andaluser.
Om det är något ämne jag kan mycket väl är det just Spaniens 1900-talshistoria. Så är det något annat du undrar över, hör av dig.
Mvh,
Johanna Garå”
Jag sökte och fick faktiskt ett stipendium för att åka till Spanien och undersöka om EM-guldet i fotboll (och landets övriga idrottsframgångar 2008) hade haft någon effekt för att ena landets regioner. Jag fick idén efter att jag hade läst och ifrågasatt Simon Kupers krönika i Financial Times (ur vilken jag har saxat två stycken nedan):
”The country’s improbable run of sporting triumphs has revealed a new Spanish nationalism. And hubristic as this may sound, sport itself is changing Spain.”
”Polls had long shown that only a minority of Catalans feel exclusively Catalan. In Spanish regions, most people feel to some degree Spanish too. So, it appears, do the sportsmen. In a hilarious video on Youtube filmed after the final of Euro 2008, the German footballer Bastian Schweinsteiger tries to give an interview while behind him the Spanish squad sashays past doing the conga and belting out an off-key “Que viva España”. The next day the Catalan midfielder Xavi appeared before the Plaza Colon screaming “¡Viva España!”. It looked just a little bit like the symbolic end of the Spanish civil war.
That doesn’t mean that anyone binned their regional identity. Josep Ramoneda, head of the Centre of Contemporary Culture of Barcelona, points out that whenever Xavi’s team Barcelona win something, the player appears before the city’s Plaça Sant Jaume screaming, in Catalan, “Catalonia wins!” Like the people celebrating on Barcelona squares after Euro 2008, Xavi is both Catalan and Spanish. This is a new sort of Spanish nationalism, one that Franco – himself a football nut – wouldn’t have understood.”
Jag var i Spanien i tio dagar i februari 2009 och pratade med en massa människor i Madrid, Barcelona, Sevilla och Málaga. (Pengarna räckte inte till Bilbao men jag har varit i Baskien förut. Jag har även bott i Barcelona och på Kanarieöarna.)
Svaret är förstås oerhört komplext men de flesta var överens om att historiens ärr går så djupt, att den under så lång tid nedtystade verkligheten fortfarande är så färsk i folks minnen, att några veckors jubel över idrottsframgångar inte kan påverka de grund läggande skiljaktigheterna. Spanien är i många och mycket fortfarande delat itu.
Något som dock är tydligt är att idrotten speglar samhället och just nu är glädjen i landet odiskutabel. Det är numera okej att känna sig både spansk och katalan/bask, och det märks främst i de generationer som inte var födda under inbördeskriget (1936-1939) och inte levde under diktaturen (1939-1975).
Jag är däremot övertygad om att Víctor Alexandre, som jag intervjuade för ett stort reportage om FC Barcelona för tio månader sedan, mår riktigt dåligt nu. Han är en av de katalaner som vill ha självständighet från Spanien och han hejade säkerligen på Holland i söndags.
VM-guldet firades dock både i Katalonien och Baskien, vilket ni kan läsa om här. Spanien har drabbats hårt av den ekonomiska krisen och tar tacksamt emot glada nyheter, vilket den här ledaren tar upp.
—
Nu tänker jag ta semester (efter att jag har tagit hand om en gigantisk reseräkning.)
Jag sammanfattade mina bästa VM-upplevelser i en fotodagbok som endast publicerades i riksupplagan av tisdagstidningen. Här kan ni läsa den.
Tack för sällskapet. Det har varit mycket trevligt.
Eder, Johanna