Ingrid Kjellström
Redan tidigt under hösten blev jag erbjuden att låna ett par rullskidor, men jag tackade nej. Förra julen kunde man till och med åka skidor på Gotland, därför tog jag för givet att även årets vinter skulle bjuda på makalösa snöfall tidigt i december. Som ni vet blev det inte en vit jul och ungefär samtidigt som koman efter julmaten lagt sig började jag oroa mig över att de där stakarmusklerna inte blivit så aktiverade ännu. Jag har gjort mitt bästa för att komma åt dem med hjälp av roddmaskin och diverse styrketräningsövningar, men jag förstår att inga medel kan väga upp till riktig stakning!
Efter att ha bytt ut spetsen på mina stavar och fått en liten instruktion av min pappa stod jag på skakiga ben på ett par rullskidor. Jag önskar att jag kunde skriva att jag från första stund stakade mig fram balanserat och i hög fart, men så blev det inte. Stavarna liksom halkade på asfalten och flera gånger höll jag på att få smaka på asfalten. Under ett par tillfällen kändes det ändå riktigt bra och om jag blundade kunde jag nästan föreställa mig att det var snö som jag hade under skidorna…
Dagen efter hade jag träningsvärk i armar och axlar. Hurra – nu har stakarmusklerna vaknat till liv! Med det i åtanke tror jag att det bara kan bli roligare och roligare att åka rullskidor (även om jag hellre åker på snö såklart).