Gästinlägg Olav S Melin: Konservativa patrioter tar över i Finland

Finland ser ut att gå från en ytterlighet till den andra. Efter fyra knaggliga år med en ”sixpack” koalition ser det nu ut att bli en trepartiregering med idel konservativa.

Centerledaren Juha Sipilä var i egenskap av riksdagsvalets segrare självskriven regeringssonderare. Han har valt att föra regeringsförhandlingar mellan de tre största partierna;  förutom centern, de populistiska sannfinländarna och moderata samlingspartiet.

Sipilä är som politiker ett relativt oprövat kort. Han har en bakgrund som framgångsrik företagare i teknologibranschen och har med ingenjörens noggrannhet gjort sina kalkyler för ett framgångsrikt regeringssamarbete. Det bygger uteslutande på förtroende, vilket han bedömt sig ha med Timo Soini och Alexander Stubb. Antalet ministertaburetter skär han ned till tolv eller tretton och eftersträvar med det en effektiv åtstramningspolitik i syfte att lyfta Finland ur den ekonomiska kris landet befinner sig i. Gemensamt för de tre är en tro på den protestantiska arbetsetiken.

Höger-vänsterkoalitionen under Jyrki Katainen och sedan Alexander Stubb var oförmögen att fatta beslut. Den kommunala strukturreformen och en genomgripande  social- och hälsovårdsreform blev ogjorda och måste nu ros i land.

Med sannfinländarna i regeringsställning tar Finland ett stort steg i en värdekonservativ riktning. Redan nu har främlinsgfientligheten haft en god grogrund, vilket säkert kommer att  accentueras av en restriktiv flyktingpolitik. I vilken mån sannfinländarna kommer att få gehör för sin hårda attityd i fråga om skuldkrisens Grekland återstår att se. Timo Soini väntas bli finansminister.

Hur Alexander Stubb med sin marknadsliberala hållning ska känna sig hemma i det reaktionära gänget är svårt att förstå. Han väntas bli utrikesminister och kan i den egenskapen lugna de oroade kollegerna i Bryssel och EU.  Samlingspartiet motiverar sin regeringsmedverkan med behovet av incitament för sysselsättningen. Nedskärningar hellre än höjda skatter ska bana vägen för nya jobb.

Socialdemokraterna fanns med i regeringssonderare Sipiläs kalkyler men föll på grund av en helhetslösning. Att den förmodligen handlade om divergerande uppfattningar om stimulansåtgärder för ekonomin är sannolikt. Dessutom har partiets kräftgång fortsatt och dess nya ordförande Antti Rinne långt ifrån övertygat.

För Svenska folkpartiet innebär trepartiregeringen slutet på en regeringsmedverkan. Det är 36 år sedan partiet senast var i opposition. Partiordförande Carl Haglund hade till att börja med svårt att dölja sin besvikelse. Men hans egen kommentar avslöjade att partiet egentligen inte hör hemma i Sipiläs kommande regering: ”Vi strävar efter ett öppet, tolerant och internationellt Finland.”

Det som inger oro bland de svensk- och tvåspråkiga är de uttalade antipatier mot det svenska som florerat både bland sannfinländarna och centeranhängare. Sannfinländarna har öppet propagerat för att göra Finland enspråkigt finskt och centern vill ersätta svenskundervisningen med ryska i skolorna i östra Finland. Den förra regeringen hade en helt annan linje i språkfrågan och antog en nationalspråkstrategi för Finlands två officiella språk, finska och svenska. Mycket talar för att det inte blir någon fortsättning på den strategin nu.

Kittet som ska hålla regeringen samman stavas patriotism. För centern är det en decentraliserad patriotism som prioriterar regionerna i landet. För samlingspartiet handlar det om en europeisk patriotism. Och sannfinländarna framhåller i sin patriotism nationalstatens betydelse.

Frågan är om kittet håller.

OLAV S MELIN
Samhälls- och medierelationer vid tankesmedjan Magma i Helsingfors