Säkerhetsrådet

Mats Johansson

Mats Johansson

Alliansen bör samlas kring en gemensam Natolinje

Många kommentatorer har under den gångna veckan lyft statsminister Löfvens milt sagt aparta uttalande om Nato i Sydsvenskan. Den politiska kritiken mot Löfven är, för en Natovän, självklar. Likaså den faktamässiga fadäsen i påståendet att det skulle finnas en ytterligare militärallians gränsande till Nato (han kanske tänkte på det gamla Seato). Den rättelse som Löfven begärde klargjorde inte så mycket, inte heller hans svar under statsministerns frågestund i onsdags.

Oaktat vad som var Löfvens avsikt med uttalandet visar hans resonemang att borgerligheten inte längre kan hantera frågan om Nato och alliansfriheten genom att hänvisa till en överenskommelse om en förmodat tandlös utredning.

Försvaret av nationen och medborgarna är en av statens absoluta kärnuppgifter. Givet att det enda säkerhetspolitiska hotet i vårt närområde består av Ryssland så är det ogörligt att Sverige ska kunna försvara sig självt – oavsett hur höga försvarsanslagen är. Vi kan inte stå ensamma i en allt mer orolig omvärld, speciellt inte med dagens så kallade ”enveckasförsvar”.

Kriget i Ukraina, fortsatta kränkningar av svenskt och finskt territorium och en alltmer aggressiv rysk retorik visar att länder som står utanför formella allianser lever farligt, oaktat tidigare garantier. Fred och säkerhet kan vi inte bygga själva och utan medlemskap i en militärallians är orden i Solidaritetsförklaringen inte mycket värda när det hettar till.

Debattörer som är skeptiska till ett Natomedlemskap lyfter gärna militära samarbeten på nordisk eller europeisk nivå som en fullgod ersättning. Jag är för utökad samverkan med våra grannländer, men det är knappast realistiskt att EU:s stridsgrupper skulle kunna ersätta de långtgående och inarbetade militära strukturer och ömsesidiga anpassningar som ingår i Natosamarbetet. Lika orealistiskt är det att tro att ett svensk-finländskt samarbete skulle kunna ha samma tyngd som de 28 medlemsländerna i Nato.

Även svensk militär har långtgående Natoanpassning av materiel, träning och saker som radiokommandon. Förutom vår partnerskapsstatus visar värdlandsavtalet och Sveriges deltagande i Natos snabbinsatsstyrka med all önskvärd tydlighet att vi är så nära knutna till Nato som går utan att vara medlem. Den enda antagonistiska aktören i vår närhet, Ryssland, ser oss som en del i Nato och en del av det globala väst. Vi uppfattas tillhöra Nato utan att få den konkreta säkerhet ett riktigt medlemskap ger.

Idén om att Sverige som ett litet land i Europas periferi villkorslöst skulle förhålla sig neutralt är med bakgrund av allt detta inte bara orealistiskt utan också direkt farligt. Det säkerhetsvakuum som nu existerar på grund av den svenska allianslösheten skapar inte säkerhet eller mindre spänning utan inbjuder till att töja på gränser och testa riskfyllda beteenden. Detta visas inte minst av de många tillbuden när civila plan nästan krockat med ryska militärplan som flugit med avstängda transpondrar.

Allt detta gör sammantaget att borgerligheten, i bred bemärkelse, inte längre kan undvika frågan om Sveriges försvar och vår roll i omvärlden. Svenska politiker har traditionellt ett stort intresse för vår omvärld. Otaliga FN-missioner och biståndsmiljarder hade inte kommit till om det inte varit för en grundläggande vilja till engagemang och förändring utanför Sveriges gränser.

Allt större delar av Kristdemokraterna och Centerpartiet är nu för ett fullvärdigt medlemskap i Nato. I mitt eget parti har debatten nu förts under flera år, där enskilda partidistrikt, ungdomsförbundet och studentförbundet uttalat är för ett medlemskap. I takt med att även den folkliga opinionen har blivit mer positiv är steget till ett alliansgemensamt ställningstagande för ett ja till Nato allt kortare och mindre kontroversiellt.

Som representant för mitt studentförbund och ledamot i Centerpartiets partistyrelse kommer jag, tillsammans med övriga Centerstudenter att verka för ett tydligt ja till Nato på Centerpartiets stämma i höst. Om Centerpartiet tillsammans med KD svänger i frågan öppnar det för en riktig möjlighet att göra Natomedlemskap till en valfråga 2018.

Mycket skulle vara vunnet av en sådan öppen debatt. Än mer av ett svenskt medlemskap i Nato.

ALFRED ASKELJUNG är ordförande i Centerstudenter.

Lästips! Den ryska ekonomin är tydligt påverkad av sanktioner, oljepriset och styret, med mycket begränsad tillväxtpotential, enligt rapporten Vad står på spel?, författad av Benjamin Ståhl och Johan Wiktorin, som i veckan presenterades på ett frukostseminarium hos Vinnova.

 

 

 

Om gästbloggen



Säkerhetsrådet är en gästblogg hos SvD Ledare och en mötesplats för försvars- och utrikespolitiskt intresserade. Utgångspunkten är att Sverige står inför nya prövningar av militär förmåga och politisk vilja.

Redaktörer är Claes Arvidsson, gästledarskribent och författare, och Mats Johansson, tidigare pol chefredaktör och nu ledarkolumnist, ordförande i tankesmedjan Frivärld.

Förutom egna kommentarer svarar de för urvalet av inbjudna gästskribenter.
Fler bloggar