Gästinlägg: Lars Adaktusson på plats i Ukraina

Det pågår fortfarande ett krig

I förra veckan veckan besökte jag och mina medarbetare Ukraina. Syftet var att på plats bilda sig en uppfattning om landets utsatta och svåra situation.

Mycket har hänt i landet sedan protesterna på Maidan (Självständighetstorget) för ett drygt år sedan, som ledde till att landet valde väg genom att sluta ett associationsavtal med EU. Men istället för att respektera det ukrainska folkets vilja valde Putin att tolka associationsavtalet som en krigsförklaring. Illa förberedda ukrainska politiker och västmakter vaknade upp till ett faktum där ryska trupper annekterade Krim och de östra delarna svämmade över av ryska vapen och soldater.

Den svåra humanitära situationen i landet och de akuta behov som uppstått i spåren av Putins krig var ett av resans starkaste intryck. Enligt organisationen SOS Donbass som vi träffade i Kiev har ca 1 000 personer redan dött i Donbass enbart av hunger och brist på sjukvård. Ca 5 000 andra beräknas ha dött som ett resultat av direkta strider. Sex miljoner personer är beroende av humanitärt stöd. Sedan Rysslands invasion av Krim och östra Ukraina handlar det om en miljon människor som tvingats lämna sina hem och som nu lever som flyktingar i sitt eget land.

Ekonomiskt är landet i fritt fall. Valutan hryvnia har fallit som en sten mot havsbotten. Bland utländska investerare saknas förtroende för landet. Korruptionen, byråkratin, ett uselt affärsklimat och en konflikt som ingen vet var den kommer att sluta gör att man håller sig borta. För ukrainarna själva och för importerande företag har valutafallet inneburit att allt utanför Ukrainas gränser har blivit 80 procent dyrare. Världsbanken har förvisso utlovat 17,5 miljarder dollar men det är ett tag sedan någon utbetalning till Ukraina faktiskt skedde. Bristen på pengar är akut. Inflationen är på 29 procent. Fattigdomen växer. I slutet av 2015 beräknas medelmedborgaren vara 30 procent fattigare än då Sovjetunionen kollapsade.

På plats i Ukraina blir det tydligt hur Putins kalla krig övergått i en het konflikt. Det är ingen tvekan om att den ukrainska armén är i behov av ytterligare stöd från omvärlden för att kunna stå emot ytterligare ryska aggressioner. Enligt parlamentsledamoten Taras Pastukh, som vi träffade i Kiev, skeppar Ryssland kontinuerligt in nya vapen. Enligt honom har separatisterna nu tillgång till fler pansarfordon än vad Tyskland och Frankrike har tillsammans – samtidigt som de egna strider med gamla vapen. Alla vi mötte vädjade till Europa om stöd och assistans.

Vad gäller politiska reformer går det trögt samtidigt som det är viktigt att bära i minnet att det tog lång tid för de andra östeuropeiska länderna att reformeras. Men för landets utveckling är det helt nödvändigt att bli av med oligarkernas inflytande och att bekämpa korruptionen. President Porosjenko har uttalat att Ukraina skall vara redo för ett EU-inträde 2020 och har presenterat en lista på förändringar som måste komma på plats. Men för att detta skall kunna bli verklighet måste västländerna stödja Ukraina mer aktivt, både vad gäller säkerhetssituationen och den ekonomiska krisen. Regeringen måste ställa folk till svars: både vad gäller dödsskjutningarna mot Euromaidan-aktivisterna och korruptionen. Domstolsväsendet och polisen måste reformeras i grunden.

Mitt i allt mörker finns dock ljuspunkter. Janukovytj är borta och ett nytt parlament är på plats med många unga och reforminriktade personer. En majoritet i nya parlamentet består nu av västvänliga ledamöter och för första gången någonsin är över hälften av medborgarna för en anslutning till Nato. Ukraina har gjort sitt val – vilket är positivt. Putins agerande har fått konsekvenser för den ukrainska befolkningens syn på EU och Nato.

Tre lärdomar framträdde extra tydligt under resan:

• Frågan om att stödja Ukraina humanitärt, ekonomiskt och militärt känns mer angelägen än någonsin. Under samtliga våra möten med både politiska och religiösa ledare underströks vikten för omvärlden att bistå Ukraina.
• Det civila samhällets bärande roll är imponerande och någonting som vi i väst kan lära oss av Ukraina. Människor deltar aktivt i reformarbetet och fyller genom aktiva medborgare på en imponerande sätt den roll som i många fall staten tagit i våra länder.
• Under besöket framstod det tydligt hur viktiga sanktionerna mot Ryssland är. En medarbetare på organisationen ”Reanimation package of reform” vädjade: “Keep pushing for sanctions against Russia. Theses are the signs that Europe cares. We can’t stand alone against Russia”. Västländernas omfattande sanktioner mot Ryssland (i kombination med lågt oljepris) har försvagat rysk ekonomi och därmed Putin.

Sammantaget konstaterar vi efter besöket att situationen i Ukraina är allvarlig. Putins aggressioner är långtifrån över. I ett läge då USA:s utrikespolitik präglas av passivitet och Europa saknar beredskap har Putin identifierat en historisk öppning för utökat ryskt inflytande genom militär aggressivitet. Det är endast genuint engagemang och konkreta insatser från omvärlden som kan stoppa maktens män i Kreml.

Därför fortsätter vi att driva de frågorna här i Europaparlamentet. EU får inte svika Ukraina. Ukrainarna visar ett oerhört mod och beslutsamhet att försvara sitt land. Euromaidan-aktivisterna gav sina liv för att få tillhöra väst. Deras minne och det ukrainska folkets frihet förtjänar att hedras genom vårt helhjärtade stöd.

LARS ADAKTUSSON är ledamot av Europaparlamentet (KD).