Gästinlägg: Jan Leijonhielm om Putins farliga messianism

Putin rustar sönder Ryssland

Annekteringen av Krim och invasionen i östra Ukraina planerades för att det enligt Moskvas syn var en ekonomisk nödvändighet att kontrollera dessa delar av landet, inte minst för att säkra de ryska energileveranserna genom Ukraina. Aktionen skulle bli dyr, men tillgången till bl a militärindustrin i östra Ukraina skulle på sikt säkra en återbetalning.

Notan lär dock bli avsevärt större.

Krigföringen medför såväl direkta höga kostnader som följdkostnader i form av stora flyktingströmmar, återuppbyggnad av förstörd infrastruktur, försörjningsansvar för de nya områdena och fortsatt militär hög beredskap. Annekteringen av Krim är inte heller gratis; Moskva måste sörja både för att hålla den ekonomiska standarden på hygglig nivå, säkra energiförsörjningen, som under överskådlig tid kommer att täckas av Ukraina, samt bygga nya transportleder, bl a en mycket dyr bro över Kertjsundet.

Detta måste förverkligas samtidigt som den ryska ekonomin befinner sig på ett alltmer sluttande plan till följd av låga oljepriser, fallande rubel och växande kapitalflykt. BNP förväntas sjunka med ca 1 procent under året. Budgeten, som balanserar på ett oljepris på ca 100 USD/fat olja är i kraftig obalans. Allvaret framgår av den nedskärning av årets budgetposter med 10 procent som skedde för några veckor sedan. Den militära budgeten undantogs och skall fortsatt växa med ca 20 procent under året och fram till 2017 med ca 33 procent.

De större ryska företagen kan inte längre utnyttja billiga krediter i väst, och utländska direktinvesteringar kommer sannolikhet att fortsätta minska. Sektorer som utbildning och sjukvård drabbas hårt, vilket kommer att få långsiktiga konsekvenser. Troligen tvingas ett ökande antal företag begära nödlån av statsbanken, eftersom de inte kan lösa tagna västlån. Omvärldens sanktioner börjar bita allt hårdare, och de ryska motsanktionerna orsakar en växande varubrist.

Ryssland har påstått stora reserver, men de är till stor del investerade i infrastrukturprojekt och kan bara användas i begränsad utsträckning.

Putin har nu tagit några kraftfulla steg på den sovjetiska vägen mot stagnation och bristekonomi, något den tidigare finansministern Kudrin varnade och slutligen avgick för. Den sovjetiska ekonomin var en militärekonomi med vissa civila inslag, något som i hög grad bidrog till Sovjetunionens kollaps.

Putin tycks obekymrad om en sådan möjlig effekt, förklaringen kan vara att han inte förstår ekonomi, eller kanske än troligare, för att han betraktar geopolitiska vinster som viktigare än ekonomiska. Jag erinrar mig ett samtal för några år sedan med den Putin närstående politikern Sergej Markov, som med emfas hävdade just detta. Ryssland behövde inte soft power i sin messianska uppgift att utgöra bryggan mellan det dekadenta väst och ett på sikt aggressivt Kina.

Genom en effektiv desinformation i ryska media har en stor andel av befolkningen blivit fångar i Putins förvridna omvärldsuppfattning, och lever alltmer i ett parallellt universum, där sanning i en orwelliansk spegel blir lögn.

Kommer då Putins popularitet att minska som följd av en sviktande ekonomi? Det är tveksamt, åtminstone i ett kortare tidsperspektiv. Putin har redan bemött hotet genom myten om det belägrade Ryssland, utsatt för direkta hot och tvunget att försvara landsmän utomlands, och manat till patriotiska uppoffringar. Fiendebilden förstärks kontinuerligt och hans popularitet verkar lika stabil som alltid under krig och oroliga tider.

Hårdare sanktioner, t ex total utestängning från internationella betalningssystem, skulle förmodligen vara effektiva. Hur Putin då skulle agera med ryggen mot väggen vet vi inte, möjligen reagerar han som den råtta han i sin ungdom hade trängt in i ett hörn, d v s med en oväntad motattack. Vilken form en sådan kan ta vet ingen, och denna osäkerhet belyser omvärldens dilemma och den farliga situation Moskva medvetet har byggt upp. Tecken på splittring inom EU har uppstått och oförutsägbarheten i det ryska agerandet avskräcker vissa aktörer.

Precis så som Putin vill ha det.

JAN LEIJONHIELM

Tidigare chef för Rysslandsstudierna vid FOI

Ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien

>>>

Lästips: Putins vårbudget.