Efter förnekelsen: Förnyelse?

Moderata Sverigedagen:  Försvarsviljan åter – men pengarna?

Är moderaterna igenom förnekelsefasen? Yttre tecken tyder på att det har uppstått nytt konsensus inom det tidigare försvarspartiet om att den förra ledningen felvärderade försvarsfrågans betydelse, mot bättre vetande.

I sitt installationstal som partiledare aktiverade Anna Kinberg Batra Nato-frågan och sedan dess har partitalespersoner som Hans Wallmark och Karin Enström signalerat omtänkande; försvarsförmågan är otillräcklig, reformen måste räddas med nya resurser, omvärldsläget kräver en skarpare analys än de gamla nya moderaternas. I de nya nymoderaterna är försvaret inte längre ett särintresse utan en nationell huvuduppgift.

I sitt inledningstal på lördagskonferensen använde partiledaren en metafor om industrivärldens ”övergivna platser”, apropå behovet av förnyelse av kunskap och kompetens för att klara dagens och morgondagens globala konkurrens och nuvarande välståndsnivåer. I partipolitikens landskap är försvaret en sådan ”övergiven plats” som partiet måste återerövra, inte med nostalgiska återblickar på värnplikt och tegelhögar utan med trovärdiga analyser av de nya krigens krav på värnkraft mot terrorism och desinformation.

Den spillda mjölken är spilld och kan inte hällas tillbaka, men omvändelsen kommer bättre sent än aldrig. Om den verbala anpassningen till en bister omvärld räcker för att övertyga tappade väljare återstår att se, men snacka går ju. Det är när pengarna ska på bordet som den nymoderata trovärdigheten prövas på riktigt. Lite som i Hollywood när någon kommer till en producent med en filmidé: ”Show me the money”.

Lördagens stora mobiliseringsmöte i Kista, Sverigedagen med tusentalet deltagare från hela landet, väjde inte för problematiken. Vid de sex gruppmötena med nya programgrupper ägnades försvars- och säkerhetspolitiken dubbla fullsatta arbetspass. Det illustrerar att intresset för området inte gått förlorat bland aktivisterna internt, trots åtta långa år i partiöknen, där många ropat men ingen lyssnat.

Nu stiger förväntningarna på omtag, ”återtagning” på militärspråk, men det gäller samtidigt att bekämpa oppositionsrollens frestelser att lova allt åt alla utan tanke på budgetrestriktioner. Just när partiet utlyser konflikt med regeringen om dess svikna överskottsmål går det inte an att själv hemfalla till lättsinne, till önskelistornas politik. Anders Borg har övergått till att rädda världsekonomin, men hans ande svävar fortfarande över moderat budgettänkande.

Risken är alltså uppenbar att det utöver bred enighet i försvarsförhandlingarna om att sänka nya miljarder i de svarta hålen i insatsorganisationen från 2009 års reform inte blir så mycket mer. Det kan bli svårt nog att rädda försvarsindustrin från växande rödgröna regleringshot i sittande krigsmaterielexportutredning (KEX), klar om någon månad, för att inte tala om konsekvenser av ett uppsagt Saudiavtal i maj.

Dilemmat delar man med försvarsminister Hultqvist som inte heller har några egna sedelpressar att tillgå. Och då riskerar vi att nödvändiga investeringar i ny materiel som kan matcha den ryska mångmiljardupprustningen fram till 2020 skjuts in i en allt osäkrare framtid. Allianslöst i de nya krigens Europa borde Sverige kunna bättre.

MATS JOHANSSON

Följ även flödet på min blogg Kommentator.