Gästinlägg: Iran spelar med Ryssland

Nethanyahu talar om Iran i Washington, Kerry talar med Iran i Schweiz

Ryssland är inte det enda problemet; väst kan heller inte ignorera hoten om att Iran vidareutvecklar sitt kärnenergiprogram. New York Times konstaterar att den iranska regimen har vägrat att förlänga samtalen som skulle leda till att begränsa programmet, trots en deadline i slutet av mars för en basplan. Irans utrikesminister Mohammed Javad Zarif förväntar sig att sanktionerna ska lyftas eftersom en överenskommelse nåddes, men USA med partners föredrar att fasa ut sanktionerna medan Iran vidtar åtgärder för att uppfylla överenskommelsen.

Den 23 februari  hölls ett möte mellan Iran och P5+1-gruppen – USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland – vilket sågs som ett framsteg, men de inblandade var enligt Reuters överens om att det finns mycket kvar att göra.

Zarif hävdar att ännu en förlängning inte ligger i någons intresse, lika litet som den föregående. Washington Post hävdar att USA:s utrikesminister John Kerry har avfärdat tanken på en förlängning. Irans högsta ledare ayatollah Ali Khamenei svarar med att – avbryta flödet av naturgas till Europa och resten av världen.

Att påverka flödet från energikällor har blivit en strategi för politiskt inflytande, eftersom det handlar om resurser som folk behöver för att leva. I detta sammanhang inverkar även att Europas energiläge har blivit osäkrare på grund av konflikten i Ukraina, att Irans sanktioner kan påverka Mellanösterns säkerhetspolitiska läge, samt att hela regionens förhållande till väst skulle bli allt sämre.

Det finns många anledningar att förstärka sanktionerna mot Iran: dess ovilja att förhandla om begränsningar i kärnenergiprogrammet, landets anknytning till terroristorganisationen Hizbollah i Libanon, stödet för president Bashar al-Assads brutala regim i Syrien. Förlamande sanktioner mot Iran är det bästa ekonomiska och diplomatiska medlet att få Teheran att respektera internationella säkerhetsregler och säkerställa att en mellanöstlig kapprustning inte sker. Att förhindra terrorismens och våldets spridning i Mellanöstern skulle kunna vara en positiv konsekvens.

Om Iran inte har någonting att dölja, varför vill man inte begränsa kärnenergiprogrammets vapenpotential?

Karl Lallerstedt skriver i en rapport för tankesmedjan Frivärld att Iran är Syriens viktigaste partner och stödjer landet militärt och ekonomiskt. Utan ekonomiska sanktioner kan Iran öka sina finansiella resurser till att förstärka stödet för Hizbollah. Så länge Iran fortsätter att bistå regimen i Syrien stöttar man också president Assads möjligheter att begå brott mot de mänskliga rättigheterna.

Att förstärka befintliga sanktioner, som att straffa länder som köper olja från Iran eller mot sjöfart från Iran, skulle hindra Teheran från internationell handel till stöd för kärnenergiprogrammet, utveckling av missiler eller sponsring av terrorism. Det återstår att se om hårdare sanktioner skulle vara effektiva, men det finns tecken på att de påverkar ekonomin negativt; enligt Congressional Research Service krympte Irans oljeexport från 2,5 miljoner fat per dag 2011 till 1,1 miljoner i slutet av 2013.

Medan väst och Iran fortsätter samtalen kan man fundera på om Ali Khameneis kommentarer mer är ett hot än ett erbjudande om en olivkvist: ”Våra förhandlare försöker ta ifrån fienden sanktionsvapnet. Om de lyckas, så mycket bättre. Om inte, ska alla veta att vi har många sätt att mildra effekterna.”

Sådana kommentarer tydliggör att Iran inte tänker kompromissa tillräckligt för att bidra till ökad säkerhet i Mellanöstern. Om ett stopp för leveranser av naturgas blir Irans nästa steg som ett svar på kraftigare sanktioner bidrar det till västs misstro mot att Irans kärnenergiprogram är så fredligt som landets regering säger. Mycket står på spel; Ryssland har erbjudit sig att skicka missiler till Iran och länderna har skrivit under ett militärt samarbetsavtal. Om Iran försvagas genom skärpta sanktioner kan Ryssland förlora en vän i sitt dödliga maktspel.

NICOLE CLIFFORD är Masterstudent i statsvetenskap vid Uppsala universitet och praktiserar vid tankesmedjan Frivärld.

Lästips! Fler minnesord om den på tisdagen begravde ryske nationalhjälten Boris Nemtsov från goda vänner, Edward Lucas  och Vladimir Kara-Murza.