Gästinlägg: Erik Brattberg

Vita husets nya säkerhetsdoktrin predikar ”tålamod”

I förra veckan lanserade USA sin nya nationella säkerhetsstrategi vid ett framträdande av Obamas nationella säkerhetsrådgivare Susan Rice på Brookings Institution i Washington. Trots att dessa dokument egentligen handlar mer om ”public diplomacy” än om att staka ut en verklig global strategi ges dock ändå en fingervisning om Vita Husets syn på omvärlden och USA:s roll.

I den nya strategin är ”strategiskt tålamod” ett återkommande tema. Obama-administrationen vänder sig mot kritiker som menar att världsordningen är på väg att kollapsa och att USA gör för lite för att rädda den. Istället bör strategidokumentet ses som ett försvar för Obama-administrationens ”försiktiga” utrikespolitik.

Senast man skrev en nationell säkerhetsstrategi var 2010. Och världen har ju förändrats en hel del sedan dess – inte minst relationen med Ryssland. På den tiden befann sig USA fortfarande på relativt god fot med Ryssland. Dåvarande utrikesministern Hillary Clinton hade just drivit igenom den så kallade ”reset”-politiken gentemot Moskva efter Rysslands krig i Georgien 2008 och i april 2010 skrev Obama och Medvedev under ett nytt nedrustningsavtal, det så kallade New START Agreement. 2010 års säkerhetsstrategi beskrev behovet av att ”bygga ett stabilt, betydelsefullt och multidimensionellt förhållande med Ryssland baserat på ömsesidiga intressen och respekt”.

Även om Ryssland inte ges något större utrymme i dagens nya säkerhetsstrategi (det omnämns inte som ett av de åtta allvarligaste globala säkerhetshoten i texten) är tonläget ändå betydligt tuffare än för fem år sedan. För att hitta ett stycke om Ryssland måste man bläddra till sidan 25 i det 29-sidiga dokumentet. Här står det att ”Rysslands aggression i Ukraina visar att europeisk säkerhet samt folkrätten och normer mot territoriell aggression inte kan tas för givna.”

Säkerhetsstrategin beskriver vidare hur USA tänker fortsätta att skapa ”allvarliga kostnader för Ryssland i form av sanktioner och andra medel” samt ”avskräcka rysk aggression”. Samtidigt säger man att man vill ”hålla kvar en öppen dörr för bättre samarbete med Ryssland kring gemensamma intressen ifall Ryssland själv skulle vilja välja en annan väg”.

Det är visserligen korrekt att säga så. Men däremot borde de misslyckade försöken att reparera förhållandet med Ryssland efter Georgienkrisen leda till att man drar sig för att upprepa samma misstag igen.

Tillsammans med Europa måste USA här istället förbereda sig på ett långsiktigt negativt förhållande med Ryssland, oavsett hur det går i Ukraina. Det kräver visserligen ”strategiskt tålamod”. Men det kräver också strategiskt mod och ledarskap. Här måste USA leda västvärlden i att sätta ökad press på Ryssland så länge som Putins aggressiva agerande i Ukraina fortsätter. Precis som säkerhetsstrategin korrekt hänvisar till, står här hela den framtida världsordningen på spel.

Erik Brattberg är verksam som Senior Fellow vid McCain Institute for International Leadership i Washington, DC.