Den bästa kvinnan

Frida Hyvönen är ju bäst i Sverige. Hon är det. Fantastisk. Det är för jävligt bara att hon skulle nominerads till det där DN:s Kulturpris. Förstår de inte att de undergräver hennes status som indie? En indie sanktionerad uppifrån, som DN Kultur ändå får sägas vara, grumlar synen på konst och dess motpoler. Jag är oftast mot att polarisera, så tradigt bordeline. Men just med etablissemangets kontra konst kan det oftast finnas något fruktbart med att stå inte i konflikt, men vara dess motpol lite. DN Kultur och Frida H hand i hand , nej , ej gynnande.

Ni kanske minns att Frida Hyvönen och El Perro del Mar spelade i Paris i november, på en gammal biograf på Rue des Ecoles i femte distriktet, nära Sorbonne, Latinkvarteren. Det var en fantastisk kväll. Frida herself var influgen från New York och hennes djupa röst skorrade om än djupare på grund en romantisk förkylning. Sara sjöng sin melankoliska stämma som ett luftigt täcke över alltihop. De satt där framför en stor svart flygel. Det var vajert.

Den 27 april är Hyvönen återigen Parisaktuell. Det är i samband med festivalen Les Femmes s’en Mêlent, som redan håller på!

En festival som firar tolv år av independent female rock! Spektaklet hålls på Teatern Marigny

Jag fick en snabb kommentar från The Hyv:-Les Femmes S’en Mêlent festivalen, känner du till den? Jag kommer med mitt band, Linnea o Tammy, och röjer. Konsert alltså!

Ni som vill ha den andra ljuva stämman dånande i ert inre och yttre kan gå och se El Perro del Mar på Debaser Malmö ikväll.

Sez!