Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Okej Paris. Vi ses snart men tills dess pundar jag den stad jag för tillfället passerar: jag älskar när tåget rullar in i Tre Kronor, Slussens bräckta vatten, ljusen i vattnet och så, Centralen. (Men ett PS till alla SJ prio-passagerare – var inte så jävla rasistiska, det är pinsamt… skälla ut/ vara rädd för någon bara för han är indier…)
Igårnatt utvidgade jag min Stockholmsuppfattning. Bilden som gärna ter sig rigid blev mjuk efter igår kväll. Jag är här för att fotograferas till min bok och det visar sig att jag råkar känna varenda jävel som älskar konst och skönhet och funky stuff i den här stan. Så jag ringde dem. Så sent igår kväll vandrade jag genom Östermalm för att sluta längst upp i ett av husen, där sov en vacker designer på en uppblåsbar säng i ett rum fullt av siden. Jag skojar inte. Det var en syn! Jag fick prova det ena plagget efter det andra. Sen vandrade jag hem samma väg i den extrema kylan. Nu är det sol. Och snart ska jag ta på mig de här fina kläderna och fotograferas. Plus min jeansjacka. Eller som vissa familjemedlemmar skulle kalla den proletariat-jacka. Det om det. Vi ses på söder. Och apropå det tipsar jag om Anna Järvinens nya proggskiva. Dungen hjälper till. Mitt författarfoto är väldigt Dungen. OK. Vi ses Paris, nu är det inte många dagar kvar. Men tänk Strindberg (minus sinnessjukdom), så motiveras även detta inlägg om vad jag ska ha på mig en dag i Stockholm. Eller varför damma av Strindberg? Tänk bara Norén = Besatthet av designerplagg – Promenad på Östermalm – minnen av Paris och att deala med skrivdemonen.