I <3 Gare du Nord

jag älskar Gare du Nord. Pisslukten. De starkt parfymerade indiska kvarteren. Pundarna och punkarna och att lite längre bort finns Avenue Magenta, gatan som 100 meter efter 100 meter är fullproppade med bröllopskläder och attiraljer. I skyltfönster hänger de mest utflippade klänningarna man tänka sig. Bilder och stödord till en värld jag absolut inte har tillgång till. All den tyll och alla den spets och allt det gräddvita, satin, siden, chiffong. I Sverige anses det straight up dålig smak. Men alltså det lär ju vara en rolig fest om någon tycker det är värt att ha en sådan kreation på sig. Det kallar jag svartklubb. Så hemligt så lockande. Jag återkommer om jag av någon händelse skulle få delta i ett sådant bröllop. Sedan finns det en melankoli som följer med de extrema festblåsorna som inte är representerade någon annanstans än just i skyltfönsterna på Magenta. Det är så mycket i dem som pekar på att den som bär en sådan klänning ska ha den under det lyckligaste dygnet i sitt liv. Det sätt att se på tid innebär också en viss dödsångest. Att lyckan har ett slut. Och sen? Vad händer sedan? Fru? Om att gifta sig är det roligaste som händer, hur tråkigt är inte allt annat då. Jag vet inte. Jag vet ingenting om det här och de där klänningarna.