Bright lights, big city

Yeah, jag älskade den boken som tonåring.
Vad
jag mer älskar är att vandra längs gatorna anonym om natten för att
köpa cocos-mjölk (don’t ask). Komma till Chinatown, hitta en affär. Gå
förbi MacDonaldsskylten, där ”Donalds” är ersatt av tecken.
Det är säkert sant som Stefan Jonsson skrev i DN igår, att Europa inte är enat. Apropå konstnären David Cernys avtäckning av verket
”Entropa” i Bryssel, i och med Tjeckiens ordförandeskap. Där verket
gestaltar….mhm, lite väl explicita karaktärsdrag för resepektive
nationer.
Så ok. Låt gå för att Europa inte är enat. Men frågan är om det som i Jonssons text stora problemet är att spanjorerna läser El País medan fransoserna läser Le Monde.
Alltså att problemet är att det finns en klyfta sinsemellan
européer? Mellan danskar, svenskar, norrmän, portugiser? Det jag
upplever som den dumma outsidern jag är, som bara har ögon och se med,
är att det ändå i Europa finns något som är europé och sedan finns
resten. Och mellan denna rest och europén gapar en avgrund. Ok. Så låt
gå för att Europa inte är enat. Det går fullt av krackeleringar i
grunden, men problemet är snarare hur albanerna, afrikanerna, indierna
och européerna har det tillsammans i Europa än hur européer och
européer har det. För de har det bra. Uttalar espresso lite olika bara,
men på det hela är det ok. För hur man än vrider och vänder på det, så
är lammull lammull och vin vin och och akademin och katolicismen och
marknadsekonomin, imperalismen, koloniseringen och kulturarvet i väst,
renässansen, modernismen, feminismen och postmodernismen gemensam för
Europa. Till och med för Norden. Det finns Europa och sedan finns det
andra. Fortfarande. Och den klyftan är så stark så den är fysisk. Jag syftar på det man brukar kalla mångkulturellt. T.ex
brukar Möllevångstorget i Malmö få heta mångkulturellt, (geografiskt
inte långt från Rosengård och skånsk rasse-polis.) Det betyder kort
sagt att människorna som bor sida vid sida inte är enade.
I mitt kvarter i Paris existerar fransmännen och asiater parallellt
liksom avenyerna som skiljer kvarteren åt. På andra sidan avenyn har en
gata låtit växa fram enbart med mini-vinkällare, igårkväll var det
gratis smakprovning längs trottoaren. Bara en aveny bort från den
bryska kinesiska stämningen, alkoholfritt och grisfötter i taken.
Det vore förljuget att säga det är ett Europa. Men å andra sidan, helt
egoistiskt, uppskattar jag de estetiska ö-bildningarna. En 2007:a
Chablis i ena sekunden och i nästa stund en säck billigt Gemaicha
(bästa japanska teet). Det är fett rasistiskt här. Ni kan ju gissa hos
vem makten ligger. Men som scenografi är det oslagbart.
Vietnamesiska kakor i natten

foto: mobilen