En dag i April i Paris

I Malmö gick jag omkring som om en ostkupol hade sänkts över mig och de andra invånarna. Ett vitt mörker. Himlen såg ljut ut, men det var bara en slags lysande dimma vid kl 14 som sedan slocknade och kvar var bara en död vit färg ett släckt lyse bakom lakanet. Någon hade diskat den där ostkupolen dåligt. Det luktade i och för sig inte instängd ost. Men det var kanske för den råa kylan slog ut alla sinnen.
Det är vårvinter i Paris. Om man tänker sig årstiderna som en färgskala
har den duktiga eleven gått från att utforska de otaliga nyanserna av
grått till att komma in på nästa spektra av gröngrått/ grönvitt. Grönt
och rött blir ju svart och fungerar utmärkt om det är slut i tuberna.
Men nu är det som januari gjort fel, har fått för mycket grönt på
paletten, och försöker rädda sitt misstag genom att blanda ut det med ännu mer vitt. Det var
i alla fall det jag tänkte när jag gick min promenad i parken.