Dit: El Greco!

Åh! El Greco, vilken underbar varelse. Så skön. Hans tavlor är så vackra och sensuella, skimrande hudar på människor. Ögonbryn och blodådror som höjer sig på handryggarna. Och ögonen! Jag har sett el Greco utspritt innan, en här än där. Men idag, efter Picasso och han mästare-utställning på Grand Palais (Okej med uppe i topp tre på världens bästa konstmuséer 2008. Lokalerna!!! Som konstverk i sig!! Historiens vingslag!!!).

Men hursom helst var utställningen underbar, lite safe, lite konservativ på sina ställen, men det var vackert, gött och skönt. All denna inte så patsosa, men framsmekta olja på duk. Usch jag låter som värsta sortens TV-kock. Men… Mörket, och ljuset. Åh El Greco. (Alltså, utställningens koncept var att visa de tavlor som Big P inspirerats av tillsammans med de nya. Mycket Velasquesz, Cezanne, Courbier, Ingres, och El Greco.)
Det var nästan lika bra som när jag åkte med Gerlesborgskolan till London och vi fick se Caravaggio. Man blir stalkad av de blickarna!

Uställningen på Grand Palais är välgjord, konstverk från Prado, privata samlingar i New York och Milwaukee har letats fram.
Jag blir rörd av Picasso. Hur han målade som 14- och 16- åring (pojken med hästen!) och hur hans pappa behandlade det – såg på honom.
Sen blir jag upplyft, man ser hur han ser kroppen, på kvinnor på ett annat sätt. Han är inte rigid. Han gillar tjockisar, älskar linjen, vinkeln, kurvan, foten. Ah det är underbart.
Det finns humor i det.
På samma sätt, håller med Lars Norén här, så fungerar Guernica fortfarande som konstverk. Okej, förmätet sagt, vem är jag att säga att ett av världens bästa konstverk inte skulle fungera? Menar bara att Guernica, har har ju blivit nedkokt till en bild, ett emblem, en symbol, en kliché, nästan som bilden på Che Guevara, ni vet. Guernica var inte med nu, men samma intensitet fanns däremot i Picassos tolkning av den fruktansvärda berättelsen och bilden av en gruppvåldtäkt i verket L’enlèvement des Sabines, som har tolkats av många konstnärer innan honom.
Men Picassos är annorlunda. Sensationen är borta, erotiken likaså, det finns inget aggressivt perverst kvar, bara råheten och sorgen i kvinnornas ögon.

Picasso et les Maîtres på Grand Palais håller på till februari.