Appendix: årets bästa bok (svenska)

Norén blir ju årets bästa bok inte bara för den är bäst litterärt, men det var den största snackisen också. Det får man väl ändå säga? N’est-ce pas? Vissa gillade den. Men Leif Zern i DN tyckte den var dålig och Maria Schottenius i samma tidning tyckte det var en hink med skit, om jag minns det hela korrekt.
Ja, det får man ju ge dem. Det står fruktansvärda saker om dem. Klart de blir defensiva, (lite fånigt att låta Zern recensera kan jag ändå tycka…).
Men om man bortser från att nämna namn på journalister, tycker jag att det bästa sättet att läsa norren just som en handbok i kulturjournalistik. Eller, mer exakt – som en poetik. Jag gör det. Och som en poetik är den en ögonöppnare. Det finns stark moral, en mentalhygien, estetisk hygien. En vass, stark, solid ogenomtränglig vilja att vara ärlig i sin rapport om livet och samhället, som bra journalistik ju ska vara, och i allt detta förlora sig själv, offra sig själv, inte vara rädd om sitt eget ass, för den estetiska renhetens skull, borrandet, längre och längre ner. Moralen. Ni kanske tycker jag låter högtravande? Romantisk? Det är bara för det är så otrendigt att prata om sådant här. Ovant. Det blir som att klä ut sig i fula 70-tals kläder, att ta upp det till diskussion. Särskilt som ung tjej i bloggsvängen…
Nåja, jag finner många av Noréns åsikter om media friska där det är grumligt ofta. Medias anatomiska gångar är proppade med skit och vax, som ingen spolar ut rören ordentligt, det förhindrar klarheten! Ni fattar. Till exempel! Den oformuelerade obehagskänsla som infinner sig när jag läser vissa bloggar, vissa journalister, (jag skulle lätt kunna nämna fem stycken här, men gör inte det, det är ju snart jul, men som känns direkt destruktiva, grumlar blicken). Den undertext av vuxenmobbing, trendighet och halv-lögn, som genomsyrar text när den är som värst, det är värt att prata om, härleda. Norén gör det. Ett slags estetiskt civilkurage.
Den här bloggen ska ju inte handla om mig, utan om mitt liv i Paris, men nu ska jag göra ett undantag. Ok nu kommer det: förutom att studera här, skriver jag på min bok som kommer ut i höst (PR) och Norén har blivit en ledstjärna i min kammare. Hans avskalade metallskena till språk, utan ludd, utan rosa ludd, eller grönt eller rött, eller ekologiskt eller liberalt eller vänster. Det är bara blixtrande och klart. Vasst och tar ställning. Att läsa hans bok är som att tvätta sig. Om man läser den som poetik i.e.

OK nästa inlägg årets utländska bok.

PS Igår var jag på det klassiska underbara varuhuset Le Bon Marché. Jag provade parfymer för flera tusen kronor. Rena essenser i de vackraste flaskor! Jag och min tyska väninna satte i system att få prover… Ambre, Rousse… Det var så vackert där inne. Gammaldagsa rulltrappor och Art deco-typsnitt för hela slanten!

Le bon Marché, för 100 bast sen.

Le Bon Marché-tolkning i papp

Le Bon Marché, interiör.

Bilder tagna från gårdagen av undrtecknad kommer också!