Q: Why couldn’t Mozart find his teacher? A: He was Haydn!

Ikväll spelar The Game på Le Bataclan, men eftersom inte min genomsnittlige vän tycker om hip-hop, (white middle-class – I love your ass), så ska jag inte gå. Det är en sak att deppa i ett hörn, stå suga på ena glasögonskalmen, på säg, en Bon Iver-konsert, eller Pulp, ja, ni förstår. Men jag har en känsla av den typ av poserande icke gör sig besväret ikväll på The Game. Ingen jävel kommer bry sig om jag plockar upp en bok med en intressant titel, det kommer bara kännas som självförvållad vuxenmobbing. Synd, för jag älskar verkligen The Game. Men jag rekommenderar alla andra gå dit, ni som är i Paris och läser det här.

Men på fredag ska jag och min fördomsprofil däremot gå och se min absoluta favorit just nu Felix Mendelssohn, som ett led i Concerts de Noël-programmet, i Saint Anne-kyrkan…
den här, obs gammal bild

…i mitt absoluta favoritområde Buttes Aux Cailles. Fullt av ungdomar som röker på gatorna hela natten…äter skinka och ostar och frukt och skriker.
Av en underbar händelse råkade jag gå förbi en affisch om konserten, på vägen hem från skolan, just nu, som jag maniskt lyssnar varje dag på Mendelssohn, eller ja, hans uttolkare.

Mendelssohn som barn
Sista bilden för fansen. Mendelssohn ser snäll ut.

För er som vill bekanta er närmare rekommenderar jag Violin Concerto in E minor, Op.64, Allegro molto Appassionato , från Violin Concertos. Den förändrar verkligheten på ett bra sätt.