Prefixet världs-

Tous!

Jag har haft en utomkroppslig upplevelse av konst. OK, egentligen betyder det där ingenting. Hur många happenings sker innanför kroppen? Just det.
Har ni hört talas om Fondation Cartier? En privat konsthall för nutida konst? Fondation Cartier pour l’art contemporain.
Juvelerarvarumärket klingar underligt när man vill få ihop associationen med pur art. Men det var pur art. Boy var det pur art…
Det var öppning av TERRE NATALE – AILLEURS COMMENCE ICI (ung: Någon annanstans börjar här).
I en alldeles enorm svart sal med mjukt golv, så högt i tak att man inte såg var det slutade, projicerades en film. När man kom in var man tvungen att springa och slänga sig ner på det mjuka golvet och lägga sig och titta, för filmen nådde överallt. Raymond Depardon hade åkt runt i världen och filmat och intervjuat människor som var hotade på något sätt. Vissas språk höll på dö ut. Vissas skog höll på att försvinna. Stammar med bara tre personer kvar. Polltiska indianer som satt i fängelse. Platser som eroderade av gentrifiering. Konstnären sa inget själv. Människorna fick prata. Filmer från Kawésaur och Mapuche i Chile, Afar i Etiopien, Occitan i Frankrike, Chipaya i Bolivia. Brasilien.
Det hela kanske låter väldigt politiskt. Men nej, inte i första hand. Det fanns en ödmjukhet, försiktighet kanske jag ska säga. Bilderna var så vackra. En skönhetsdyrkan (igen) blandad med genuina frågor.

Afar

Chile