Norén was here

Varje morgon luktar det som det gjorde för ett år sedan i norra i Indien, i staden Jaipur, när jag vaknar i Paris. Kyligt, som kalla äpplen. Sen försvinner den lukten och förnimmelsen och Paris stadgar sig i Paris igen.
Jag läser Lars Noréns bok nu. Och ni som nu börjar författa en hatkommentar om det här är en Parisblogg, så ok, det är det. Han skrev den här. Som Strindberg skrev sin Inferno, fast i märkeskläder typ.

”Rea på NK. Köpte två Commes des Garcones-skjortor. Sa till Ole att jag älskar honom. Grät. Humlegården är futtig. Har inte sett något av Fosse. Gick hem marinerade kyckling i Teriaky-sås. Undrade var min ångest hade blivit av. Fick inga panikkänslor. Gick till Granit. Sprang. Älskade i sömnen.”

Ok. Det är mitt minne av boken, censurerat dessutom, jag minns starkare saker som inte lämpar sig för en blogg. Det är bra, men boken är så jävla bra. Den är jätteärlig, jättenära.
Det är till exempel drabbande hur han beskriver hur en medelåldersman blir kär i en snygg norsk 25-årig skådis, för att hon är vacker, ytligt och jävligt och pinsamt. Han gömmer sig inte bakom nåt, finns inga omskrivningar eller ordningar att luta sig mot. Det är vämjeligt och patetiskt men han tar idet. Han tar en kula för mansrollen. Breddar den. Erkänner. Det är stort. Och språket är så vackert.

30 sep. Fortfarande vackert, 20 grader varmt, skimrande och disigt, lent. […] Träffade Nelly kl. 10 i Humlegården på vårt gamla ställe. Hon tycker det är hemskt att ha så lite pengar som hon har, bara ett par gympaskor, en stor tröja som hon går i sommar och höst. Vi letade efter kappan som hon har sett en orangeröd kappa från Nygårdsanna, men den fanns inte längre. […] Jag sa till henne att fortsätta leta så ska vi ses på måndag och köpa kläder till henne. Sprang på eftermiddagen. Underbart. Skrev. Recension i Svenska Dagbladet dagen innan. Jag blir mer nedslagen om Rannsakningen får dåliga recensioner än om jag själv får det. Stor recension av Lars Ring. Läste den inte.

21 jan. En underbar söndag. En sådan som vi hade tidigare, för länge sedan, som jag älskar[…] Vi gick ut vid tolv promenerade stillsamt upp till Söder, handlade lite småsaker på Granit och nere i deras modeaffär, några tröjor på rea.
[…) Sedan åt vi lite, såg på Sopranos och gick och la oss. Det var kallt och rått på dagen, men på kvällen började det snöa och tak och gator var milt vita.