Att deppa över en fransk löksoppa i Montparnasse

Uttrycket är ett skämt från mina väninnor.Man säger så i stället för ”åka till Frankrike”.

Typ: Vad ska du göra?
x: Åka till Frallan.
Typ: Aha, deppa över en fransk löksoppa i Montparnasse?
x: Bah, oui, öh.

(Det sista säger alla frassar på alla frågor. Lär er det: BAH. OUI. ÖH)
Läget? Bah oui, öh…

Eller:

Ah, har du deppat över fransk löksoppa i Montparnasse?? = Har du varit
i Frallan?

Alltså, uttrycket handlar inte om att deppa, utan om att vistas i Paris. Hämtat från Alberte-triologin av Cora Sandel. Ni vet, tidigt 1900-tal. Att vara norsk. Att vara konstnär. Att vara fattig och jävlig och vacker och pank. Det enda dessa typer gjorde var att de deppade över franska löksoppor i Montparnasse. Mellan varven åkte så konstnärerna ut till Arles och Champagne, målade landskap eller, i ateljéerna, nakna tjejer med nåt tygstycke på. Kanske skrev man psykologiskt realistiskt på bakgården i Saint-Germain medan ens barn, som man var orolig för om det var undernärt, sprang omkring och pratade stundom danska, stundom norska, stundom fralla.

Hur som , just nu lagar jag fransk löksoppa. Står i köket, häller ivitt skit-vin och emmenthalerost. Medan soppan kokar till sig skriver jag det här. Jag är nämligen franskt sjuk. Det går aldrig över. En liten, liten, liten hosta. Så himla franskt.

Om jag inte varit sjuk hade jag däremot pallrat mig iväg till ”Le Grand ’Appening”, det nya kulturhuset, 104. Uppe i hippaste norr slår de upp portarna för den nya kulturen. Man börjar maxat med teater,vernissage och hipsters en masse, och fortsätter sedan med fest i natt. Så ni som råkar befinna er i Frankrike, Paris, denna kväll, åk dit! Hit!
(Men ingen fara, denna maxade kulturhappening-byggnad kommer stå fast där lika säkert som….Bastiljen-tornet och ständigt bjuda på ständigt modern konst).

PS. Glad LeClézio vann. Pratade precis med en svensk författare som längehar varit fan av hans verk, och som förklarade honom för mig. LeClézio debuterade som 23-åring med en fransk Räddaren i nöden, ungefär. Hans bästa bok handlar om när han som åttaåring åker till Afrika. Efter debuten blev han mycket anti industrialisering och civilisationskritisk och härligt post-kolonialt teoretisk. Detta efter ha bott fyra år med naturfolk i icke-civilisationen. – Låter som något med potential. Jag ska nu närma mig detta författarskap.