Intro

Hej!

Jag är inte sämre uppfostrad än att bjuda på en
förrätt innan själva entrén, som vi säger här i Frankrike. Ett litet
intro till rött vitt blått. Trikoloren, Napoleon, the importance av att
vara petit, bloggtechnon och den utsuddade gränsen mellan fin och
ful-kulturs huvudstad.

Det är inte bara modevecka i Paris just nu utan även kastanjesäsong. På
en loppmarknad i Belleville blev en kvinna träffad rakt i pannan, folk
bär hatt på stan vid kastanjetäta alléer och en hyresvärd i Trocadero
ordnar exkursioner till stadsskogen Bois de Boulogne där de tydligen
ätbara kastanjerna finns.

Observera att det är en viktig skillnad mellan äkta kastanjer (vars
träd faktiskt kan finnas i de varmaste lägena i Skåne, mest i Sydeuropa
och Afrika) och de bedrägliga hästkastanjerna som det finns tusentals av som skjuter ner från träden – den senare kan man inte äta. Den är giftig.

Jag föreslår istället att du, exempelvis en söndagseftermiddag som
denna i oktober, köper cirka ett halvt kilo bruna kastanjer. När du
kommer hem snittar du ett kors i flatsidan på varje och lägger dem på en plåt, ugnen är väl på 200 grader och under de tio minuter du
väntar på kastanjerna, sissilerar du en apelsin, alltså skrapar av
skalet från en apelsin, blandar ihop det med ett fett smör, formar det til t.ex. ett löv
och saltar.

Man kan ha kastanjerna till förrätt men de passar även som tillbehör
till blomkålssoppa. Smakar lite som ett sött bröd och
insidan av skalet är helt lent, kanske det närmsta vi kommer den
afrikanska brödfrukten?
Hursomhelst, köp en rutig duk i vitt och rött. Ring någon. Bjud.
Servera kastanjerna med soppan. Bänd upp dem och bre apelsinsmöret på!

PS Jag är inte van vid att skriva recept, tror det var första gången,
så om någon undrar över något är jag givetvis totalt beredd på att
fylla i eventuella luckor i informationen.

Bon appetit!