Hur illa är läget egentligen i Nordkorea?

Nordkorea är drabbat av stora översvämningar. Årets regn har varit de kraftigaste sedan 1973 enligt vissa mätningar, och alla vi som följer svenska och internationella medier har kunnat se bilder på nordkoreaner som transporterar sig på motorbåtar genom stadskärnor. Den senaste officiella bedömningen från UNDP kom i fredags, och citerar de statliga siffrorna om 90 dödsoffer och 63 000 hemlösa. Siffrorna bygger på den nordkoreanska statens uppskattningar, och dessa steg under lördagen. Statens officiella nyhetsbyrå rapporterade då att 169 personer dödats, över 212 000 blivit hemlösa och 400 var rapporterade som saknade.

Ändå verkar UNDP nu konstatera att översvämningsskadorna i sig inte innebär någon katastrof. Jerome Sauvage uppger, enligt flera medier, att matsituationen i Nordkorea på kort sikt troligen inte kommer att förvärras från dagens läge. Skadorna på odlingarna i landet har inte varit tillräckligt omfattande. ”Akut matosäkerhet väntas inte uppstå”, säger Sauvage till Voice of America (enligt DailyNK), och UNDP uppges inte ha några planer på att aktivera de nödmekanismer som finns att tillgå i riktigt allvarliga lägen.

De läsare som är minsta bekanta med Nordkorea vet att information om landet ofta inte är fullständigt säker och pålitlig, och det gäller även FN:s bedömningar. UNDP understryker till och med själva, då de informerar om översvämningsskadorna, att de inte kunnat verifiera den information de fått från nordkoreanska myndigheter. Man bör också tänka på att FN:s statistiska bedömningar — i alla fall den årliga bedömning av hjälpbehoven för 2012, som publicerades i maj i år — till viss del vilar på nordkoreansk statistik. I rapportens beräkning av grundläggande siffror — såsom folkmängd och antalet kroniskt fattiga — anges den nordkoreanska folkräkningen från 2008 som en del av det statistiska underlaget. Folkräkningen fick stark och detaljerad kritik från oberoende statistiker som granskade den i detalj; bland annat tros antalet offer för 1990-talets svältkatastrof ha underdrivits markant, och befolkningen kan därför vara mindre än vad siffrorna som FN grundar sina beräkningar på uppger.

I sin årsrapport nämner FN faktiskt de mer eller mindre privata marknaderna i Nordkorea med ett helt stycke, vilket inte är självklart eftersom de alltjämt är känsliga i Nordkorea. Och det är till mycket stor del tack vare marknaderna som de nordkoreanska översvämningarna nuförtiden inte alls orsakar lika omfattande lidande som under 1990-talets mitt, då det statliga distributionssystemet (som kollapsade) var den i princip enda försörjningsmekanismen för livsmedel. Idag finns både informella och formella mekanismer för privat import av mat till Nordkorea, och vanliga människors möjlighet att sälja, köpa och byta till sig varor på de privata marknaderna har skapat mekanismer som åtminstone i viss mån lättar följderna av sådant som sommaröversvämningarna. Vissa studier uppger att så mycket som 80 procent av den genomsnittlige nordkoreanens matförsörjning kommer från privata källor, bortom statens kontroll. Det är revolutionärt ur ett politiskt perspektiv, och viktigt ur ett ekonomiskt, ty marknadsmekanismerna i Nordkorea kan reagera snabbt och flexibelt, när behovet blir större, till skillnad från det statliga planeringssystemet.