Nordkoreabloggen
Benjamin Katzeff Silberstein
Benjamin Katzeff Silberstein
I bland sägs det att förtrycket i Nordkorea skulle ha eskalerat under Kim Jong-il jämfört med Kim Il-sungs tid. Påståendet dyker upp och då i artiklar och rapporter, oftast som en bisats då Nordkorea använd som exempel på någon bredare företeelse. Jag stötte just själv på den i den annars briljante forskaren Ben Kiernans mastodontverk om folkmordens historia Blood and Soil. På sidan åtta skriver Kiernan att ”[…] repression and starvation escalated under his [Kim Il-sungs] son, Kim Jong Il.”
Jag har aldrig förstått vad dylika påståenden grundas i. Visst ökade svälten i Nordkorea under Kim Jong-il, men svältkatastrofen byggde å andra sidan på ett ekonomiskt haveri som grundlades av Kim Il-sungs politik. Vad gäller det politiska förtrycket är det än mer uppenbart att Kim Il-sung har långt mer omfattande och systematiska illgärningar på sitt samvete än dem som Kim Jong-il gjorde sig skyldig till under sin relativt korta tid vid makten.
Låt oss titta på ett antal historiska episoder. Kim Il-sung och klicken omkring honom var de som byggde upp Nordkoreas politiska kontrollsystem, och man började arbetet nästan omedelbart då Koreahalvön befriades från japanskt kolonialförtryck och delades i två. Redan under 1940-talets slut började de kommunistiskt styrda politiska institutionerna bygga upp Nordkoreas angiverisystem — i större folksamlingar kunde man vara säker på att minst en kommunistisk informatör fanns på plats, som Charles K. Armstrong skriver i den mycket grundligt efterforskade boken The North Korean Revolution.
Kim Il-sung bar också ett stort personligt ansvar för upprättandet av Nordkoreas gulagsystem. Grundsyftet med lägren var från början att internera personer som Kim Il-sung såg som politiska hot, ofta tillsammans med deras familjer och släktingar. Enligt vissa källor skedde lägrens mest omfattande utbyggnad till den form de har i dag i samband med ”kuppförsöket” vid centralkommittémötet i augusti 1956, då två fraktioner inom det statsbärande Arbetarpartiet (Y’unan- och Sovjetfraktionerna) bland annat lade fram krav om minskad maktkoncentration kring Kim Il-sung och hans mäktiga fraktionsgrupp bestående av personer från hans anti-koloniala gerillagrupp. Man krävde också att friare fackföreningar skulle tillåtas i Nordkorea, och tryckte på för ekonomisk-politiska förändringar liknande Sovjetunionens post-stalinistiska. Kraven ledde fram till så omfattande politiska utrensningar att Sovjetunionen skickade en delegation till Pyongyang för att försöka hejda Kim Il-sungs framfart. Påstötningarna hade föga effekt.
Även under 1960-talet förekom omfattande utrensningar med Kim Il-sung som initiativtagare. Nästa stora process drog igång i samband med 1967 års partikongress, då Kim Il-sung tog hand om de få kvarvarande politiska hot som fanns inom partiet. Efter partikongressen inleddes också en historierevisionistisk process för att radera ut beskrivningar av de övriga partifraktionernas historiska gärningar ur historieböckerna till förmån för Kim Il-sungs gerillafraktion.
Visst finns exempel på liknande åtgärder från Kim Jong-ils håll, såsom de påstådda systematiska avrättningarna av ett antal officerare i samband med maktövertagandet vid 1990-talets mitt, men dessa förefaller inte på långa vägar ha varit lika omfattande utrensningar som de som Kim Il-sung ägnade sig åt. Kim Jong-il har aldrig initierat den här typen av politiska massutrensningar, helt enkelt därför att hans far redan hade gjort jobbet åt honom. Kim Jong-il var först och främst en förvaltare av det system som hans far och kretsen omkring honom byggt upp. Han saknade helt de historiska meriter på vilka Kim Il-sungs ledarskap motiverades. Kim Jong-uns ställning förefaller ur det perspektivet som än svagare (därmed inte sagt att den på något vis är hotad).
För källor kring allt detta, se gärna (förutom Armstrongs bok) också Kim Il-sung: the North Korean Leader av Suh Dae-sook eller Andrei Lankovs bok på samma tema (han har också skrivit ett antal bra uppsatser på området). Amerikanska Wilson Center har ett fantastiskt dokumentationsprojekt kring Nordkorea och har gjort ett stort antal dokument från de forna sovjetrepublikerna med koppling till Nordkorea tillgängliga online. Även nordkoreanska ”historieböcker” utgivna av regimen i Pyongyang är intressanta att läsa för information om de politiska utrensningarna, ty delar av Kim Il-sungs kamp för totalt maktmonopol finns beskrivna, om än i propagandistiska termer av ”försvar” mot ”förrädare”, och så vidare.
