Medveten måndag

Ledigt, nonchalant och lätt. Modet präglas just nu av enkelhet, och det oavsett om stilgreppet är sport, normcore eller lyx. SvD:s Sofia Hedström uppmärksammar den falska minimala ansträngningen.

Även modet ska effektiviseras. Det har blivit fult eller i alla fall omodernt att lägga ner tid på sin klädsel. Precis som med alla andra moment i livet finns tid att spara här, och även garderobstänket bör numera vara rationellt. Barack Obama tillhör skaran av offentliga personer som minimerat klädvalen för att effektivisera sitt liv: hans val på morgonen står mellan mörkgrå och blå kostym. Och Facebooks Mark Zuckerberg berättade nyligen att han bär uteslutande grå t-shirts – han äger enligt egen utsago cirka tjugo stycken – för att han inte vill lägga sin dyrbara tid på att göra ytliga val.
Även om få människor i slutändan håller sig till en uniform är detta en inställning som just nu framhålls som något eftersträvansvärt i såväl modemagasin som affärstidningar och självhjälpböcker. 2014 är alla nämligen överens om att mode måste vara rationellt. Tidseffektivisering är en förtjänst, lycka en annan. Det framhåller i alla fall psykologen Barry Schwartz som under sitt Ted talk om att minimera antalet val pratade om vilket slöseri med mental energi det är att lägga ner tid på ett köpa en ny typ av jeans. Enligt Schwartz har man antagligen redan gjort ett bra val en gång i tiden och bör därför köpa samma modell om och om igen.
Albert Einstein räknas till en av de första att medvetet skapa en uniform i form av en grå kostym, men Steve Jobs med sina polotröjor, löst sittande jeans och New Balance-sneakers är ändå personen som flest personer hänvisar till när begreppet ”en uttänkt arbetsuniform” kommer på tal. Jobs klädsel har fått upprättelse i år. Tidigare förlöjligades hans estetik, men under 2014 har han framhållits som förebild för vanlighetsmodet som enligt mig har varit årets mest spännande trend. Begreppet normcore presenterades på ett trendseminarium i London och beskrevs då som en reaktion mot den strävan att vara annorlunda som länge präglat populärkulturen. Kort därefter började unga människor i New York klä sig som amerikanska turister – eller som Steve Jobs – och i Stockholm missuppfattades trenden totalt när innerstadsbor beskylldes för alla lajva svennepäron iklädda jeans från Coop. Kanske var det de svenska trendanhängarna själva som fattade fel, eller kritikerna som inte var tillräckligt pålästa, men normcore har inte som syfte att förlöjliga. Det som utmärker stilen är nämligen det avslappnade förhållningssättet till garderoben. Även där handlar det om att inte anstränga sig.
Style.com har kallat trenden för det nya normala och normcore framhåller, precis som den pågående atletiska trenden, ett förenklat sätt att klä sig: Det ska gå snabbt och inte kräva för mycket tankeverksamhet. I USA är ”athleisure” termen på allas läppar och beskrivs bäst som tidsoptimerande plagg. Samma kläder kan bäras på gymmet, jobbet och restaurangen. Stilen signalerar att bäraren är aktiv och alltid redo, men också att hen är för upptagen för att klä sig specifikt för varje tillfälle i livet. Med athleisure-stil kan man idag komma undan i de flesta situationer. Den japanska kedjan Uniqlo kallar konceptet för ”lifewear” och har nått stor framgång genom att just ta fram en stil som förenklar livet för bäraren.
Tidscoacher är idag ett etablerat begrepp och tv-program som SVT:s ”Tidsjakten” där man lär sig att dela in sitt liv i enheter såväl som webbsidor à la Gwyneth Paltrows ”Goop” sätter standarden för det förenklade livet. Enligt mig anländer denna tidsoptimeringsattityd som en naturlig reaktion på det uttjatade livspusslet. Numera är det nämligen inte lika tillåtet att älta svårigheterna att få vardagen att gå ihop. Istället ska man agera och hitta lösningarna.
Tidigare i år blossade det upp en debatt kring den minimala ansträngningen. Skådespelerskorna Blake Lively – med webbsidan ”Preserve” – och Gwyneth Paltrow anklagades för att framhålla en livsförenkling som inte är trovärdig. Kritikern menade att allt framstår som alldeles för lätt; från skilsmässor till att skapa en personlig stil. Det som skavde mest var dock att deras problemlösning var verklighetsfrånvänt då lösningarna oftast handlar om dyra och komplicerade processer som människor som behöver jobba heltid för att betala sina räkningar inte har råd med.
Historiskt har den lediga enkelheten varit förunnat människor med kapital, ett övertag som förpackats som god smak och ett framhållande av en glamouriserad fritid. Enkelt och avskalat – men med prislappar som hinder för den stora massan. Denna stil är en av de mest hållbara i modet, vilket designer som Ralph Lauren är ett bevis på. Den uppstår dock ständigt i nya former. I Sverige släppte skjortmärket Eton nyligen en kollektion inspirerad av sprezzatura – den Italienska herrstilen som kan översättas som ”uttänkt likgiltighet” eller ”medveten slarvig” och som har Fiats Gianni Agnelli som förebild. Även bloggaren Elin Kling och AD-n Karl Lindman har tagit sig an den avslappnade lyxen och lanserade tidigare i år märket Toteme, som innehåller plagg döpta till Verbier och Aspen.
Det som är intressant just nu är att vi konsumenter uppmanas att anstränga oss minimalt när det gäller vår klädstil, oavsett vilken prisklass våra kläder hör hemma i. Det rationella tänkandet är en konst alla förväntas behärska och det största misstaget man kan göra modemässigt är att vara för uppklädd. Även om den lediga stilen beskrivs som effektiv och enkel, kan den vara svår att implementera i sin garderob. Såväl athleisure som sprezzatura och normcore innehåller nämligen koder och kräver därmed kunskap och uppmärksamhet för att bli rätt.
Förenklingen handlar om stil, men ännu mer om fritid. Vi effektiviserar nämligen vår vardag för att få tid över till det som verkligen får ta tid – som långdistanslöpning och komplicerade degar. Modet har med andra ord blivit något som vi använder för att visa att vi lever effektivt, men har just nu inte så hög status i sig.