Made in America

Närproducerade kläder fortsätter att vara en utmaning för modebranschen. Märken som Shinola – Made in Detroit – och Nanette Lepore – en designer som visar under modeveckan i New York och som tillverkar sina plagg hos skräddarna som huserar i Manhattans Garment district – banar vägen för förändring, men kundkretsen som efterfrågar närproducerat när det gäller mode är fortfarande begränsad. Igår besökte jag New Balance fabrik i Maine – ytterligare ett exempel på ett märke som använder Made in USA som en del av sin marknadsföring.

Läs mer om närproducerade plagg nedan – en artikel från 2012 som fortfarande skildrar fenomenet bra.

Efter närodlad mat kommer närproducerade kläder. I USA är det lokala modet på frammarsch och bakom den medvetna trenden står en ny generation med entreprenörer.

Det är en onsdagskväll på Manhattan. Finanskvarteren är sedan någon timme tillbaka spöklikt tomma, men i Fikas lokaler på Pearl Street trängs minglare. Det dricks mousserande och äts exklusiva chokladpraliner på den svenska kafékedjan långt efter stängning för att fira premiären av en midnattsblå kreation från modehuset Elsa and Me. Kundtoaletten fungerar som provrum och på en klädställning hänger klänningen i olika storlekar. Grundaren Maja Svensson charmar vant gästerna, men blicken letar sig ständigt till toalettdörren som gång på gång öppnas av olika kvinnor iklädda den mörkblå kreationen. Efter drygt tre år på Invest Sweden bestämde sig Maja Svensson för att starta eget. Modehuset Elsa and me säljer en enda klänningsmodell – en proper kreation med trekvartsärm, blygsam ringning, figurnära liv och en kjol som smickrar de flesta höfter. Än så länge säljs klänningen i liten skala – cirka 40 stycken i månaden. Modehiten letar sig dock in i allt fler garderober. Exempelvis bar alla kvinnor på svensk-amerikanska handelskammaren nyligen klänningen på deras Executive Women’s conference och den har prytt klubbtjejen Lydia Kellam som driver populära Swede Beat på hipsterklubben Trophy Bar i Brooklyn. Maja Svensson som startade Elsa and Me 2009 tror att det växande intresset för hennes klänning beror på den klädsamma modellen, men också på att den pryds av lappen Made in New York City.
-Allt fler konsumenter ifrågasätter varifrån deras kläder kommer. När jag startade Elsa and Me var det även viktigt att behålla produktionen där jag själv befinner mig för att snabbare kunna lära mig, säger Maja Svensson som inte hade någon erfarenhet från modebranschen när hon startade Elsa and Me.
I USA håller en ny generation med entreprenörer att ta plats. Egenföretagande toppar åter listorna över drömjobb för nyexaminerade, men till skillnad från tidigare generationer drömmer många av dagens unga entreprenörer om att förändra världen med sitt företagande. Time publicerade nyligen en artikel om odlingstrenden bland unga och ungefär samtidigt syntes en lång artikel i New York Magazine om entreprenörerna i Brooklyn som tillverkar allt från ingefärsglass till inlagda gurkor med whiskeysmak. Den lokala mattrenden som innefattar både grönsaksland på hustak och ambulerande restauranger har även banat vägen för den medvetna moderörelsen. Många designers som följt utvecklingen inom restaurangnäringen försöker nu – tio år senare – applicera den på kläder. Ibland har även mat och mode korsats som på restaurangen Freemans som även har ett eget klädmärke. Restaurangens övervåning rymmer både en festlokal – som ofta används för mingelfester under modeveckan – och en syateljé. Modehusets damdesigner, Caroline Priebe, rör sig vant i lokalen. Efter att ha kallpratat med en av de flugprydda killarna i baren tar hon den knarriga trätrappan upp till festvåningen där hon vidrör en bokhylla som visar sig vara en dörr in till ateljén där sex skräddare sitter fullt upptagna vid sina symaskiner.
-När man har produktionen så här nära går det att ha full koll. För mig som designer finns det ett värde i att faktiskt se hela processen. Jag kommer ihåg hur frustrerande det var att så mycket förlorat i kommunikationen med fabriker långt borta när jag jobbade för andra modehus, säger Caroline Priebe som bland annat har ett förflutet på Donna Karan.
Alla Freemans plagg som säljs i de tre butikerna sys inom en radie av 10 miles, dvs cirka 16 kilometer, från restaurangen i den lilla gränden på nedre Manhattan. Det begränsade avståndet har även blivit modehusets slogan och ett försäljningsargument.
-När du för samman producenter och konsumenter får du direkt feedback. Dels kan vi tillverka det kunden verkligen vill ha och dels blir det ingen överproduktion. Klädskräp är ett stort problem i modebranschen.
Enligt Caroline Priebe är modepatriotismen en trend som framförallt attraherar män. Den växer dock inom både herr- och damsegmentet i USA som historiskt varit en stor klädproducent. År 1965 tillverkades 95 procent av alla kläder som köptes av amerikaner i USA, 2009 var siffran 5 procent. De senaste tre åren har Manhattans tygdistrikt, men också de traditionella jeansbygderna i amerikanska södern, börjat återhämta sig tack vare en våg av unga amerikanska modeentreprenörer som bojkottar Asien till förmån för lokal tillverkning. Trenden stöds även av Barack Obama som initierat ett stödpaket för att få igång produktionen i USA. Enligt bröderna Bray, som driver märket Billy Kirk, attraherar trenden konsumenter och tillverkare som vill påverka miljön och nationalekonomin med plånboken.
-Våra kunder är väldigt pålästa och vill veta exakt var våra tyger kommer ifrån och vem som sytt läderremmarna på våra väskor. Ibland är det som om de vill kunna berätta en historia om kläderna de köper, säger storebrodern Chris Bray.
Det är påtagligt att duon är stolta över sina samarbetspartners. De räknar bland annat upp amishfolket i Pennsylvania och Hudson’s Bay Company som funnits sedan 1600-talet och förklarar att de tack vare plattformen kan stötta företag de själva sympatiserar med. Samma strategi appliceras även av butiker och hotell som vill sammankopplas med den medvetna rörelsen. Under mitt besök i den rymliga ateljén i New Jersey hamrar Kirk Bray in Made in USA på ett parti plånböcker som ska levereras till en butik på Manhattan, medan Chris Bray justerar ett parti med läderskålar för kammar som ska finnas på rummen på trendiga Ace Hotel.
Visst kan det verka snobbigt att leta efter det äkta, men det är något positivt med att människor på riktigt börjar bry sig om vad de konsumerar, säger Chris Bray.

I USA har även flera anrika amerikanska klädtillverkare med inhemsk produktion fått en skjuts tack vare trenden, däribland Pendleton Woolen Mills, Wolverine och Schotts som alla har närmare hundra år på nacken. I en sliten fabriksbyggnad i en annan del av New Jersey ligger Schotts som under nittiofem år har tillverkat läderjackan the perfecto som bland annat prytt James Dean, Ramones och Bruce Springsteen. Under mitt besök på fabriken får jag obehindrat promenera runt bland de olika maskinerna. Som modejournalist bjuds man sällan in att bevittna produktionen, men på Schotts fabrik visas alla tillverkningsled upp utan censur. Transparens är enligt Jason Schotts, fjärde generationens jacktillverkare, tätt sammankopplat med den närproducerade trenden. Han välkomnar fler modehus med samma filosofi och påpekar att patriotiska stjärnor som Bruce Springsteen – som bar jackan på omslaget av albumet Born to Run – länge attraheras av konceptet.
-Det har alltid varit ett ställningstagande att köpa kläder tillverkade i USA. Jag hoppas att vi snart lever i en tid där det är självklart att kolla var plagget är sytt.

På Maja Svenssons mingelevent är det dags att packa ihop. Närproducerat betyder ofta också småskaligt. Sju klänningar har sålts och Maja Svensson är nöjd. Vinsten är viktig, men för en ny generation med modeentreprenörer är det minst lika viktigt att påverka samhället.