Sofia Hedström
Hennes märke är ett av Sveriges mest populära, och det utvecklas nu – i ett samhälle där människor inte har råd att klä ner sig. SvD:s Sofia Hedström har träffat Carin Rodebjer i New York. Här kan ni läsa lördagens porträtt.
På 15:e våningen i ett slitet rum med stora fönster sitter Carin Rodebjer ensam framför sin dator. Klockan är ett och matleveransen från den koreanska restaurangen runt hörnet i tygdistriktet mitt på Manhattan har inte kommit än. Hungern gör att intervjun inte kan börja. Det finns inget fokus. Beställningen har gjorts via nätet och ett bekräftande mejl scrollas fram och visar att maten är på väg.
– New York är uppbyggd kring människor som jobbar mycket. Staden möter våra behov, som med mat som levereras till dörren. Jag har alltid gillat att jobba mycket. New York får mig att känna mig lite mindre onormal.
Carin Rodebjer är klädd i vit knuten skjorta från sin höstkollektion, blå byxor med hög midja, en stor svart flamencoblomma dekorerar håret och på fötterna sitter ett par läderskor med hög stabil klack.
Ensamarbete och matleveranser är en del av vad hon beskriver som sin nya vardag. Designern är nämligen inne i en ny fas där ”organisationen är omhändertagen” och rummet med utsikt över hustak och Hudson River är hennes eget – hennes före detta kollegas skrivbord står tomt.
– Det har varit ett extremt tryck under tio år. Nu har jag lyxen att bara få vara kreativ.
Det finns många olika saker att bli uppmärksammad för om man går längs New Yorks gator – utseendet, rösten och stilen är några. Carin blev uppmärksammad för sin design. Kort efter att hon flyttade till New York i slutet av 90-talet för att plugga på Fashion Institute of Technology – en skola som fostrat modeskapare som Calvin Klein – började butiker på Manhattan efterfråga de egenhändigt sydda plaggen som hon bar. Märket Rodebjer blev till. Trots intresset från butiker och en stark känsla av tillhörighet i New York flyttade hon hem. I Sverige blev hon snabbt en svensk modefavorit och utsågs till årets svenska designer på Ellegalan både 2003 och 2006. Dessutom gjorde hon sig känd för en ärlighet som Modesverige fortfarande är ovan vid – en ärlighet som slår hål på fluffiga illusioner. I samband med att hon tog emot sin första Elle-statyett berättade hon exempelvis att hon bar sin egen klänning för att hon inte hade råd med någon annan, och när jag intervjuade henne i samband med en artikel om klädkopiering sa hon att hon nöjde sig med en handväska och en skinnjacka som kompensation från See by Chloé när de snodde ett av hennes tryck.
Det knackar på dörren till Rodebjers rum och maten anländer i en brun papperspåse. Kort därefter knackar det igen, den här gången är det en ung kille som lämnar ett vadderat kuvert med tygprover till höstkollektionen 2015. Carin småpratar med killen, öppnar kuvertet med de mönstrade bitarna, slår igen dörren och börjar äta.
Det är snart fyra år sedan hon flyttade tillbaka till New York – den här gången med man, barn och ett tydligare sikte på den amerikanska marknaden.
– Jag har blivit bättre, men blir fortfarande hyperstimulerad av New York. Jag har ibland svårt att åka tunnelbana för att jag blir så överhettad av alla människor. Som designer känner man av konkurrensen här. Jag har behövt vässa till mig, det har varit bra.
Feminism – som i kvinnans rätt att spela huvudrollen i sitt eget liv – är fortfarande det ständiga temat för hennes design. För Rodebjer är frågan alltid aktuell och även hon inte klassar sina kläder som politiska framhåller hon ofta kvinnorätt i intervjuer.
– Jag blir provocerad av begränsningar. Våra liv är så mycket mer än en sak.
Under intervjuerna i samband med senaste visningen använde Rodebjer amerikanska uttryck som ”total woman” och ”full woman” så intensivt att när Aktuellts reporter ställde sina frågor råkade Carin säga att hon designade för en full kvinna. Uttalandet hamnade senare på kvällsnyheterna.
Carin Rodebjer tycker att USA och Sverige har ”vansinnigt olika” klädkulturer och menar att valen av plagg säger mycket om länderna. I takt med att hon trängt djupare in i den amerikanska kulturen har hon tvingats se och ta in båda verkligheterna i sitt skapande. Hon berättar att svenska kvinnor klär sig för en hel dag – från dagis till fest – medan amerikaner byter om till en rad olika tillfällen, vilket gör att festkläder får stort utrymme i deras garderober.
Att klä sig smickrande är inget som prioriteras speciellt ofta i Sverige, det kan till och med kan upplevas som något fult ibland eftersom det svenska modet med Carin Rodebjers ord ”präglas av ett antimode”.
– Sverige är ett väldigt privilegierat land. Här i USA däremot har du inte råd att inte alltid se bra ut. Överlevnaden är hårdare här.
USA-påverkan har gjort att fler klänningar adderats till kollektionen. Men designern hävdar att hon å andra sidan aldrig designat kläder som varit en del av den typiskt Stockholmsestetiken, den som länge präglades av unisex och gråskala.
Carin Rodebjer tycker att den största utmaningen som samtida designer är att vara relevant. Hon åker själv allt oftare till butiker i olika delar av USA – senast till Los Angeles och Dallas – för att prata med sina kunder. Det har enligt Rodebjer tagit tid att ”hacka sig” in på den amerikanska marknaden. Prissättningen har varit ett stort hinder och beskrivs bäst som en kulturkrock.
– I Sverige är prisvärt något positivt, medan det i USA är ett problem.
Rodebjers kollektioner har tidigare enligt amerikanska inköpare legat alldeles för lågt i pris och därför har plaggen placerats i ett yngre segment i butikerna. Nu har Carin adderat en dyrare och mer exklusiv USA-anpassad del till sin kollektion, men hon har valt att inte höja priset på samtliga plagg. En anledning till det är att hon vill ha kvar sin kundkrets i Sverige.
– Jag vill höra ihop med en kvinnotyp, inte en ekonomi.
I februari 2013 visade Carin Rodebjer för första gången sin kollektion i New York och i september i år arrangerade hon sin fjärde visning utomlands, den här gången på Bowery Hotel. Vårkollektionen för 2015 skildrar en storstadsnomad som bär rörliga plagg i olika situationer. Kollektionen kallar hon för sitt genombrott, men kan inte riktigt förklara hur – förutom att beställningarna som just nu kommer in skvallrar om ett tydligare intresse.
Även om hon väljer att skildra storstadsnomader numera samarbetar med uttalade bohemer som smyckedesignern Pamela Love, är Rodebjer i högsta grad en affärsperson. Hon tänker ”return of investment” när bloggare flockas backstage efter en visning.
– Jag säger ibland att jag är en strikt hippie, men när jag var i Woodstock i helgen insåg jag hur lite hippie jag är. Flum och ludd i hjärnan är det värsta jag vet. Känslan av att stå still och inte utvecklas gör mig galen.