Blek modevecka

Det svenska vårmodet 2014 går inte till historien som en kreativ säsong – varken när det gäller plagg eller presentation. Det är påtagligt att de ekonomiska möjligheterna att stärka varumärken med hjälp av påkostade visningar och showpieces – konstnärliga plagg som inte lämpar sig för verkligheten utan endast skapas för några minuter på catwalken – blir allt mer knappa. Förutom Cheap Mondays vita snöskum – inte helt olikt det som sprutas ut på megaklubbar på Ibiza – som dekorerade Hallwylska palatsets borggård lyste de tongivande detaljerna med sin frånvaro.

Det som präglar modeveckan den här säsongen är snarare bärbara plagg som kan fraktas direkt till butik, hängas på galgar och bäras hem i shoppingkassar. Tyvärr blir veckan därför inte helt olik de modespektakel som arrangeras i köpcentrum runt om i landet. Det bidrar dock inte bara till en slätstruken modevecka, utan framförallt till att den inte blir relevant. Varken på hemmaplan eller för de internationella journalister som flygits in med skattepengar för att rapportera om ”det svenska modeundret”. Det räcker inte med snygga kläder. Vi behöver attityd, tydliga koncept och konstnärliga visioner för att visningsveckan ska gagna modebranschen som även kämpar i motvind när det gäller status som kulturyttring.

Jag ser också ett problem i att de trettiotal visningar som äger rum under veckan inte är representativa för det svenska modet då tongivande märken som Acne, Filippa K dam, Hope, Minimarket och Carin Rodebjer inte deltar. En del av dem slopar helt kostsamma visningar, andra visar sina kollektioner utomlands. Dessutom ser fler mindre märken som Stylein sig inte heller som en del av modeveckan utan väljer att visa sina kollektioner vid annat tillfälle.

När modesveriges mesta konstnär Bea Szenfeld bjöd på en visning fylld av fantasifulla klädskapelser gjorda i papper – björnar, elefanter och lejon – började publiken att applådera. Under mina åtta år som modejournalist kan jag inte erinra mig om att Stockholms stilelit tidigare gjort något liknande. Det finns uppenbarligen ett stort behov av plagg som är mer än sälj- och bärbara.