Sofia Hedström
Det råder en mångfaldstrend i modebranschen. Förra året handlade det om hudfärg och i år är det storlek. Under modeveckan i Paris träffade jag stylisten Camille Bidault Waddington som agerade modell när Marc Jacobs visade upp sin senaste kollektion och som med sitt ganska alldagliga utseende och en kropp som klär i storlek 38 inte lever upp till det klassiska skönhetsidealet.
”För Marc Jacobs handlade det mest om att han ville använda okända ansikten och att åskådarna inte skulle känna igen modellerna. Det handlade inte så mycket om storlek”
Anledningen till att vi just nu ser modeller som avviker från idealet är i de allra flesta fall att designers vill provocera och få uppmärksamhet, modebranschens förklaring till det ensidiga och ouppnåeliga utseendet har alltid varit och kommer med stor sannolikhet alltid att vara att det är det som säljer och det är också därför vi bara ser några få ovanliga modeller just nu snarare än en hel parad av fylliga kvinnor. I Survival of the Prettiest-The Science of Beauty, som just nu håller mig vaken om nätterna, slår dock författaren Nancy Etcoff hål på en del skönhetsmyter och därmed branschens försäljningsargument. I Brasilien startade exempelvis Aroldo Macedo magasinet Brazil Race som en reaktion mot att bara vita kvinnor prydde omslagen på modemagasinen och till allas förvåning sålde Brazil Race slut redan första veckan. Mångsidighet är alltid bra och även om designers som Marc Jacobs bara vill provocera för stunden får det oss att reagera. Det man dock ska fråga sig själv när man ser en vanlig modell bredvid en modell som Camille Bidault Waddington är dock om man reagerar på att den först nämnda är smal eller den sist nämnda är tjock.