Sofia Hedström
I dagens New York Times finns en intressant artikel om virtuell shopping som beskriver hur människor med begränsad budget lever ut sina shoppinglustar genom alternativa jag i nätuniversum som Second Life. Jag har svårt att tänka mig att tillfredsställelsen som många söker i konsumtion kan bli den samma när man inte ens får känna kläderna krama kroppen, men enligt psykologen Eric Spangenberg på Washington State University finns en enkel förklaring:
“It’s the newest manifestation of how people live vicariously: if I can’t afford a Bentley, my avatar can.”
Läs och förundras här.