Valfläsk för EU-institutionerna

I dagarna har EU-institutionerna skrutit om en kommande EU-lag om att alla invånare i unionen ska kunna använda en och samma telefonladdare, oavsett telefonmärke. På så vis ska EU både göra det enklare för konsumenterna och minska det växande berget av elskrot.

Detta är ju strålande nyheter: lådor fulla av gamla oanvändbara laddare till uttjänta telefoner, denna spaghettilika mardröm av kabeltrassel, är snart ett minne blott, yippie! Vad bra att EU fixar detta.

Bara en sak slår mig: att detta inte alls är nyheter, och att det inte heller är EU-insitutionerna vi ska tacka. De stora mobiltelefontillverkarna lovade redan sommaren 2009, visserligen ungefär samtidigt som EU-kommissionen för första gången antydde att man ville lagstifta om telefonladdare, att se till att alla så kallade smartphones har samma mikro-USB-standard.

Avtalet skrevs på av företagen Apple, LG, Motorola, NEC, Nokia, Qualcomm, RIM (Blackberry), Samsung, Sony Ericsson, Huawei Technologies, Emblaze Mobile, TCT (Alcatel), Atmel och Texas Instruments, som tillsammans står för över 90 procent av världsmarknaden för smartphones.

Företagen kände sig dock inte det minsta jagade av EU-kommissionen: det var Kina som piskade på. I Peking sade man att bara en slags laddare skulle släppas in på den kinesiska marknaden med 1,6 miljarder nutida och framtida smartphone-användare, och det var nog för att telefonbolagen skulle gå med på det.

Men industrin gnällde inte heller nämnvärt över Kinas krav – tvärtom – eftersom det fanns pengar att tjäna. Bara kablarna med dyrt koppar i till varje laddare var en utgift tillverkarna gärna slapp, sade en talesperson för Ericsson till mig för snart 4 år sedan.
Och utan laddare blir telefonpaketen en tredjedel så stora och avsevärt lättare, och kostnaderna för transporter och förvaring kan minskas drastiskt.

Så varför låtsas nu EU-insitutionerna som om klubbar något nytt? Enkelt: valfläsk. Uppmärksamhet. Det är val till EU-parlamentet om mindre än 2 månader, och efter finanskrisåren, då kritiken mot EU växt, så har den existentiella ångesten som institutionerna här i Bryssel ständigt lider av – vilka andra parlament eller regeringar i världen måste konstant bekosta svindyra posterkampanjer med budskap som ”Vi arbetar för dig!” och ”Vi är bra! – nått nya, alarmerande nivåer.

Det lär inte finnas en enda EU-medborgare som tycker att det är annat än toppen att slippa krånglet med gamla laddare som dräller i lådorna, och att man kan låna varandras laddare när man glömt sin egen hemma. Inte en. Och om man då får det att framstå som att man har EU att tacka för detta så samlar Bryssel-institutionerna in gratis popularitetspoäng just inför valet. Smart.

Inom kort: spana in omröstningen i EU-parlamentet kring en lag om att sänka alla européers telefoni i utlandet, så kallad roaming. Inget parti – inte ens de som i vanliga fall värjer sig instinktivt mot alla överstatliga försök att tvinga på företag prissättningsregler och annan marknadsstyrning, alltså alla klassiska frihandels- och marknadsivrarpartier – kommer öppet att rösta emot förslaget. Vem vill inte vara den som sänkte våra telefonräkningar?