Küchlers Bryssel

Teresa Küchler

Teresa Küchler

På väg till nederländska Maastricht och den första tv-sända debatten mellan de Europapolitiker som kandiderar till jobbet som EU-kommissionens ordförande i vinter, så slår jag vad med min danska kollega om vem av debattörerna som först kommer att säga att EU ska vara ”litet i små ting, och stort i stora ting”. Det har nämligen blivit en slogan för alla som vill göra sig populära på den europeiska arenan, där EU-fientligheten idag är rekordhög.

Uttrycket betyder, i korthet, att EU ska sluta att lägga sig i struntsaker, sånt som folk blir sura över, som att mäta gurkor eller förbjuda olivolja på småtallrikar istället för i småflaskor på restauranger (OBS – riktigt förslag som skälldes ut och övergavs), men däremot ta större plats i världspolitiken, ekonomin, i arbetet med att skapa jobb och tillväxt, osv.

Det har aldrig tidigare funnits förhandskandidater till jobbet som EU-kommissionsordförande, eftersom valet  alltid gjorts av EU:s presidenter och premiärministrar, och de väljer  ur sina egna kretsar och bakom slutna dörrar.

Men i Lissabonfördraget, som trädde i kraft sent år 2009, finns en paragraf som säger att EU:s stats- och regeringschefer måste ta resultatet i valet till EU-parlamentet ”i beaktning” när de väljer ordförande till EU-kommissionen. Det har EU-parlamentets stora partigrupper tagit som intäkt för att föra fram kandidater.

På scen således, i Maastrichts stadsteater en sen måndagskväll, inför en publik av 700 begeistrade ungdomar mellan 18 och 25 som alla deltar i ”European Youth Forum”, Europafrälsta ynglingar med EU-loggan på t-shirtar och väskor; så tog kandidaterna plats.

Kandidaterna är: den förre premiärministern i Luxemburg, Jean-Claude Juncker, för unionens moderater och kristdemokrater, och de europeiska socialdemokraternas aspirant Martin Schulz, som idag är talman i EU-parlamentet.

Vidare den före detta belgiska premiärministern, idag liberale EU-parlamentarikern, Guy Verhofstad, som är känd för att vara en brinnande federalist – alltså vill komma så nära ett Europas förenade stater man kan komma (men det förnekar han nu, eftersom han precis som alla andra numera tycker att EU ska vara stort i stort och smått i smått).

Sist ut är Franziska ”Ska” Keller, en tysk grön politiker med rötter i Turkiet och en bakgrund som miljöaktivist.

Debatten var förutsägbar (Juncker var först med att säga ramsan om EU i stort och smått, och jag förlorade vadet för jag hade satsat på Schulz) och hoppade mellan alltifrån hur man ska lösa krisen i Ukraina – ett område som EU-kommissionens ordförande inte har ett skvatt att säga till om – till hur kandidaterna använder sig av sociala medier som twitter: frågorna kom från ungdomar i publiken och på twitter.

Pratet gled alltför ofta in i interna institutions-käbbel på EU-politikerspråk som inte en människa utanför Bryssel hänger med i, eller är intresserad av.

EU-parlamentarikerna Schulz och Verhofstad verkade ha oplockade gäss med varandra och kritiserade varandras gamla omröstningar och parlamentsprocedurer. Jean-Claude Juncker var trött och grinig och hade svårt med engelskan – han talar typiskt nog 3-4 andra europeiska språk flytande.

Bara Ska Keller, 32, som har minst EU-erfarenhet av debattörerna, kunde tala till de presumtiva tv-tittarna på ett begripligt språk. Men hennes inlägg var också de fluffigaste; om demokratins betydelse och allas vår framtid och ungdomen osv.

Men det är egentligen inte så intressant vad de säger, utan att kandidaterna faktiskt tolkar Lissabonfördragets rad om ”beaktning” som att EU-parlamentets partigrupper ska förse EU-kommissionen med en ordförande.

Juncker reser i bästa amerikanska stil runt i en turnébuss tapetserad med sin egen bild och texten ”Juncker for President”, medan Guy Verhofstad skojar med sitt franska förnamn, som ju betyder kille på engelska, och har antagit sloganen ”GuyForEurope”.

Ska Keller poängterar sin bakgrund som aktivist, inte politiker, som den kvalitet som ska ge henne EU-apparatens kanske mäktigaste jobb. Som om brist på erfarenhet vore en vinnande faktor inför EU:s 28 stats- och regeringschefer när de sen ska välja sin man eller kvinna för jobbet.

För än så länge verkar det bara vara kandidaterna själva som tror att de har en chans. Tongivande ledare som Angela Merkel, utan tvekan EU:s mäktigaste person, har redan sagt att hon och de andra regeringscheferna inte alls är tvungna att välja utifrån vad valet till EU-parlamentet visar.

EU-rådets ordförande Herman Van Rompuy sade i en intervju i Süddeutsche Zeitung i påskhelgen att medborgarna mycket väl vet vilka som bestämmer – EU-ländernas regeringar, inte EU-parlamentet – och att han inte stödjer tanken på att ge någon av spetskandidaterna jobbet per automatik.

Men det går inte att förneka: när tv-kanalen Euronews direktsänder en debatt om EU och EU:s framtid, och över 20 länders Public Service-kanaler har bokat upp sig på att sända nästa debatt på bästa sändningstid i nationell tv, så har det hänt något med EU-debatten. Den hörs och syns.

Om bloggen



Välkommen till Teresa Küchlers blogg om EU! Jag skriver om högt och lågt; om lagstiftning och aktuell EU-debatt, men också om rena spekulationer och skvaller som jag hör i min vardag i EU-institutionernas korridorer i Bryssel.

Vill du att en speciell fråga ska uppmärksammas eller har förslag på vad jag ska berätta mer om?

Mejla till teresa.kuchler@svd.se
Fler bloggar