Le Pen öppnar dörren för SD

Man märker att det är EU-val i luften: Marine Le Pen är i EU-parlamentet i Strasbourg. Hon har varit EU-parlamentariker i snart 10 år, även om  få vet om det. Inte ens fransmännen vet att Front Nationals partiledare är EU-politiker. Den franska extremhögerns grande dame tog för några år sedan över efter sin utskämde pappa Jean-Marie – för övrigt en EU-parlamentariker in absentia han också – då partiet såg ut att vara en enda obetald räkning och bara ett internt jättebråk till  från totalkollaps.

På bara några år lyckades hon med konststycket att både tvätta bort partiets antisemitiska stämpel och få så många nya väljare att de etablerade partierna på allvar började darra. Att leda Frankrikes tredje största parti är dock ett heltidsjobb i sig, så det är kanske inte så konstigt att Marine Le Pens närvaro i Bryssel och Strasbourg är sporadisk, minst sagt.

Men med bara strax över två  månader kvar till EU-valet så har hon fullt sjå med att försöka få ihop en allians med minst 25 EU-politiker från minst 7 olika EU-länder, för att så småningom kunna skapa en stor, EU-fientlig och nationalistisk grupp i parlamentet, med sig själv som gruppledare. Så hon reser till Strasbourg och EU-parlamentets månatliga session, där hon vet att franska och internationella medier kommer att följa varje steg hon tar.

Hon har redan en handfull klara kandidater till sin partigrupp: nederländska Frihetspartiet under Geert Wilders ledarskap, och det österrikiska Frihetspartiet som är arvtagare till det främlingsfientliga parti som drevs av den omkomne Jörg Haider. Italienska Lega Nord är också ombord, liksom belgiska Vlaams Belang. Men Le Pen saknar alltså ett par partier  för att få ihop de sju medlemsländerna.

På onsdagen, under ett enormt pressuppbåd, så upprepade fransyskan att Sverigedemokraterna är välkomna att gå med i hennes grupp, ja att hon önskade det.

– De är fria att komma in i vår grupp, sade Le Pen på en direkt fråga från SVT.

Trycket ökar på Sverigedemokraterna att välja om de vill tillhöra en grupp, och i så fall vilken, eller om de hellre sätter sig som grupplösa i kammaren. Men utan grupp så kommer de att få föra en tynande tillvaro längst bak i plenisalen, bland de andra grupplösa, utan tilldelad talartid och med mycket liten, om någon, möjlighet att få upp sina frågor på dagordningen. Tiden går.