Andres Lokko

Andres Lokko

Andres Lokko

STOCKHOLM Jag vet, jag borde skriva en rad inför helgen om den där nya härliga Blawan-epn, om Julia Holters utmärkta album, något om texterna på Fridas To The Soul också, dramatikern John Ardens bortgång och kanske en mening eller två om Colm Tóibíns nya essäsamling men så blir det inte.

Jag sitter ju fortfarande – ungefär tre fjärdedelar in – lite förhäxat fast i The Gentle Authors underbara Spitalfields Life. Och i Paul Buchanans soloalbum Mid Air. En gång, när jag var liten, gjorde han ett av den skotska pophistoriens sisådär femton-sexton vackraste skivor någonsin som sångare i Glasgows The Blue Nile på deras debutalbum A Walk Across The Rooftops. Nästan trettio år senare får hans naket vuxna pianobetraktelser om hur livet blev – och som textmässigt fortfarande utspelar sig just en liten bit ovanför Glasgows svärtade hustak – ackompanjera den här helgen. Det blir fint så tror jag.

Fler bloggar